SPONSRAT INLÄGG BLOGG-REPORTAGE
I veckan har jag verkligen klivit ur min bekvämlighetszon och prövat en helt ny träningsform för mig: Karate! 
Det var min bloggbekanta Linda (som skriver alternativbloggen ) som bjöd mig till Tervis för att komma och träna med hennes karateförening Vaasan Karate-Do Shotokai ry.
Jag har inte tränat något specifikt sedan jag sade upp mitt gymkort i julas – så tidpunkten var perfekt för mig att testa något nytt.
Och visst fick jag en utmaning. Jag hade inga som helst förhandskunskaper eller ens någon vidare bra uppfattning om vad karate egentligen är, så jag kom verkligen med öppet sinne till träningen i torsdags.
Förslagvis går man nybörjarkursen först, men för detta inläggs skull fick jag träna med längre hunna elever och pröva på massor av tekniker på en och samma kväll. Därav min bristande teknik på vissa bilderna. Bara att jag lyckades hänga med i svängarna var en seger för mig 
Det var först i slutet av kvällen som det gick upp för mig hur man skulle göra handrörelserna, till exempel. Men allt det där får jag nöta in på nybörjarkursen sen, då takten är långsammare. Vad gör man inte för bloggen, säg 
Jag fick låna en karatedräkt, så det hjälpte mig definitivt att komma i stämning. Det hade nog inte varit lika roligt annars! Jag är van att arbeta i uniform (kockrocken) så helt obekant var det inte att springa runt i de vita kläderna och svettas och brottas, hehe
Linda förklarade att det inte är något måste med karatedräkt i början – det går bra att komma i vanliga, mjuka träningskläder. Men barfota ska man vara. Mina fötter hade inte fått springa utan skor på väldigt länge så det var lite konstigt först – och jag förvånades över hur klena och sköra fötterna är utan sitt vanliga stöd. Jag fick dessutom sendrag i tån med jämna mellanrum. Men man vänjer sig. Karate handlar som sagt om kroppskontroll – och det gäller även fötterna.
Uppvärmning! En massa springande, situps och töjningar. Som ni ser är jag rejält andfådd!
Det finns många olika stilar inom karate och de olika stilarna baserar sig på vilken karatemästares läror och filosofi som följs. Shotokai-karate som tränas här är fredlig, traditionell karate där inga tävlingar ingår.
Den enda motståndaren är en själv. Och det är inte så bara, ska jag tala om. Det var svårt!
Jag spände knytnävarna superhårt, för det skulle man göra. Men jag glömde att resten av kroppen ska vara avslappnad och att man måste hålla en mjuk, låg tyngdpunkt. Ni ser att jag är framåtlutad och stel på bilden. Ehrm. Tränaren påpekade att jag ganska lätt skulle slås omkull när jag står så där, och när han då puttade mig litet i axeln så tappade jag såklart balansen direkt!
Men jag reder nog upp hållningen under nybörjarkursen sen Måste bli mjukare i benen! En tjej på kursen påpekade också att jag studsar fram när jag attackerar, istället för att bara glida framåt. Det beror också på de där stela benen som inte har något gung. Man borde sträva efter att huvudet ska hållas på samma höjd hela tiden.
På nybörjarträningarna turas man om att attackera och försvara. För att vi nybörjare inte ska bli för närgångna med varandra så sträcker vi nu och då fram händerna mot partnern för att kontrollera att avståndet är tillräckligt. Men efter en tids träning lär man sig att hålla avståndet automatiskt, berättar Linda.
Jag fick också intrycket av det viktigaste med karate ändå är att lära sig självförsvar med fokus på att lära sig förutspå motståndarens drag och väja undan – inte att gå till attack.
Karate är en träningsform som utvecklar både fysiken och psyket. Jag kände själv att det här var mindfullness på hög nivå – jag tömde verkligen tankarna på alla problem och koncentrerade mig på 100 procent på att styra min kropp och vara en god, i alla fall vettig träningskamrat (trots min okunnighet).
Jag hade gissat att jag skulle bli indelad i en grupp med andra kvinnor i min storlek som jag skulle träna med ”på lika villkor”, men så var det inte. Vi bytte par konstant men det uppstod ändå aldrig någon obekväm stämning eller outtalade grupperingar som det annars alltid blir. Alla tränade med alla, kvinnor och män, vita bälten och svarta bälten och allt däremellan. Det var helt super!
Man behandlar varandra med respekt, bugar till varandra innan man börjar och man stirrar inte varandra i ögonen. Vi rekommenderades att vila blicken på motståndarens bröstkorg.
Alla tränar för sig själva samtidigt som alla tränar varandra.
Nu kunde jag inte bidra så mycket till mina sparringpartners eftersom jag är nybörjare – men de hjälpte mig alla och gav mig användbara tips. Jag kände mig mycket välkommen och respekterad trots att jag gjorde massor av fel. Jag kände heller aldrig att någon skulle ha suckat över att ha ”tvingats träna med nybörjaren”, ”eller den nya tjejjen” som det skulle ha varit i andra träningssammanhang. Ni vet vad jag menar.
Här på bilden ovan tränade vi sparkar, hehe. Vid första spark-attacken så jag vände mig instinktivt bort och sprang undan några steg. Men då försäkrade min sparringpartner att foten inte kommer att ta i mig när vi håller rätta avståndet. Så… följande spark ruggade jag inte undan. Men jag måste erkänna att jag blundade.
Nå, jag lär mig att lita på teknikerna med tiden. Nu hade jag också en väldigt ivrig träningskompis i detta skede som utmanade mig mer än de andra Om jag hade varit mer avancerad hade jag nog fått en riktigt krävande fight med honom.
Karate som träningsgren hör under ”Budo” som är samlingsnamnet på de japanska kamsporterna. Budo är japanska och betyder ‘krigets väg’: bu = ‘krig, strid’; do = ‘väg’.
Budo handlar om att gå en lång, mödosam väg för att bli en bättre människa. Det upplägget tilltalar mig supermycket (och känns ganska bekant hehe) och jag tror att jag kan ha stor nytta av den här filosofin även utanför träningshallen.
Som syrran sa åt mig efteråt – nu kan du börja ta fram din behärskade ”karate-personlighet” så fort det uppstår dramatik!
Då menade hon inte att jag ska börja briljera med mina karatesparkar och ta till fysiskt våld utan snarare bli bättre på att kontrollera min egen känslomässiga reaktion. Och kanske förutspå (den psykiska) attacken på förhand och avvärja den.
Jag ser hursomhelst fram emot att få större kroppskontroll och starkare psyke.
Linda skriver ibland om karate på sin blogg. Jag rekommenderar er att läsa Lindas egen historia om hur hon hittade karaten :
Det största hindret är ens eget psyke. När jag väl insåg det fanns det inte längre någon återvändo! Sky’s the limit! Jag insåg vartefter att det var helt möjligt att nå nästa nivå. Jag skulle få det åtråvärda svarta bältet – för min egen skull.
De flesta som får svarta bältet har inte längre något behov av att briljera med det. Man har nått en sådan mental mognad att man inser att det viktigaste har varit att besegra sig själv.
En orsak till att jag gillade karaten så mycket var att jag kände att jag kunde tagga ner ”det sociala spelet” och jämförandet med andra och sätta allt fokus på själva träningen. Vilken lättnad för hjärnan! Hur många gånger på gymmet har jag inte tagit paus i övningarna för att rätta till kläderna (för att jag är rädd för att valkarna på magen syns) eller bytt till tyngre vikter än jag borde bara för att se bra ut i andras ögon? Tagit lika lång tid på mig med att välja outfit och instagramma mig själv som att faktiskt träna? Ingen kunde bry sig mindre om mina valkar på karaten. Alla har likadana kläder. Jag börjar förstå vitsen med uniform.
Jag var också lite orolig att det skulle vara en massa skrikande av japanska ord som jag inte riktigt fattar (även om det såklart skulle vara effektfullt) och att det skulle råda militärisk disciplin utan skratt och humor. Men det var som ni ser god stämning och en hel del glada miner på bilderna. Som på vilken träning som helst.
Vasa Karate-Do Shotokai grundades 1982. Det är en tvåspråkig verksamhet, med svenska som majoritet.
Föreningen sätter stor vikt vid trivseln och sammanhållningen i gruppen. Förutom regelbundna träningar ordnas även annat socialt program, såsom julfester, vårfester och grillkvällar. Speciellt på juniorsidan är undvikande av mobbning av högsta prioritet.
Juniorverksamheten, 7-13 åringar
Tränar en gång per vecka, söndagar, under skolåret
Gruppens storlek är 30 barn
Grundkurser varje höst
Träningarna går ut på att lära sig de grundläggande karateteknikerna, höja konditionen och förbättra koncentrationsförmågan. Alla träningar innehåller oftast också en (karaterelaterad) lek.
Seniorverksamheten, åldersgräns 14 år
Träningar 2 ggr/vecka året om, sommartid även utomhus
Gruppens storlek ca 15 aktiva
Grundkurser varje höst, även möjlighet till drop-in under året
Seniorgruppen tränar mångsidigt; tekniker med eller utan vapen, rörlighet, stabilitet, snabbhet, smidighet och styrka. Även kata – olika rörelsemönster som gruppen utför tillsammans.
I slutet av träningen tog jag tillfället i akt att filma litet.
Här nedan har jag filmat när gruppen gör två mer avancerade katan än den som jag gjorde. I slutet av klippet visas en rörlighetsövning med flera motståndare.
Notera: För att inte filmen skulle bli så lång speedade jag upp tempot på datorn, men i verkligheten tog de mycket mer tid på sig att göra rörelserna
Jag filmade också denna slag-demonstration som var superimponerande!
Man ska vara smart med sina resurser! Slaget blev mycket kraftigare när han använde benmusklerna och slappnade av än när han bara slog med armkraft. Kolla in klippet själva!
Jag hoppas att ni blivit lika inspirerade som JAG att börja med karate
Jag skulle tro att man gör karaten till vad man vill för sig själv. Allas vägar är olika och alla har något att hämta!
De unga killarna i gruppen var tydligt intresserade av ”tuffare tag” och att testa sin styrka medan jag kan tänka mig att jag kommer att lägga stort fokus på att försöka lära mig att gå i spagat och andra rörlighetsprov. Och att kunna göra många olika kator felfritt! För jag är en dansant person, helt enkelt.
Någonstans därinne finns en ninja.
KOM MED!
Om ni vill joina mig på nybörjarkursen för seniorer med start tisdag 6.9 och torsdag 8.9 (kl 19.30 -21.00) på Tervis, sandviksgatan 6 så har jag goda nyheter för er!
Med koden ”Malins blogg” får alla som anmäler sig till höstens grundkurser senast 30.8 till linda.holm@netikka.fi träna gratis under tiden 6.9-19.9 (seniorer) och 18.9-01.10 (juniorer).
Avgiften för nybörjarkursen är 80 euro för seniorer och 65 euro för juniorer. Kurserna håller på till slutet av januari. I avgiften ingår ett träningsläger.
Hela gruppen samlad på bild. Tack för mig! //M.