Idag vill jag skriva av mig om en sak. Ett fenomen som jag tror mig ha upptäckt. Eko-egoism.
Jag vet inte om det här kommer att gå hem hos er – men jag ska i alla fall försöka förklara hur jag tänker. Så får ni gärna komma med era synpunkter sen.
Jag ska berätta en grej för er.
För ett par år sedan hade jag en kund som kom in till min nystartade affär och frågade efter ekologiska diskmaskinstabletter. Hen hade precis kommit till upplysning att diskmedel inte är hälsosamt och ville därför köpa något bättre. Jag driver ingen renodlad eko-shop, men jag vill sälja varor av hög kvalitet och då blir det automatiskt så att många produkter är ekologiska.
Det här var min (och kundens) lyckodag – för jag hade precis fått tag i miljövänliga diskmaskinstabletter (adlink) som jag kunde sälja med yrkesstolthet (de diskar faktiskt rent, jag har testat). Ett maskindiskmedel som inte innehåller fosfat och klorin. Inte innehåller cancerogena kemikalier, inte innehåller syntetiska färg och doftämnen, inte belastar miljön, är tillverkade av vegetabiliska ämnen med förnybar energi och som extra bonus inte är testad på djur. I nailed it!
Eller?
Jag tar fram ett paket och lägger det på disken.
”Men… är de ekologiska??” undrar kunden med tveksam min.
”Alltså, njaaa… De är eco-friendly” svarar jag och vänder och vrider på förpackningen i jakt på en betryggande stämpel eller symbol. ”Jag tror inte diskmaskinstabletter kan vara ekologiska på det sättet som du menar? Men de är så naturliga som de kan bli och skadar inte miljön som vanliga diskmaskinstabletter.”
Då utbrister kunden:
”Miljön? Jag skiter väl i miljön! Jag vill bara inte ha i mig gift!”
Vet inte vad jag ska svara på det så jag låter kunden avgöra själv om hen vill köpa eller ej. Kunden har uppenbarligen en väldigt snedvriden uppfattning om hela ekosystemet. Och drivs av egennytta. ”Bara jag slipper magcancer skiter jag i alla andra”, typ. Men jag är försäljare, inte miljöaktivist eller marthainspiratör så jag är inte i position att börja ge några lektioner i ekologi heller. Det skulle vara ytterst oproffessionellt att skriva kunden på näsan. Så jag bara står tyst.
Men minnet hänger kvar. Och skaver litet i mig.
Att köpa ekologiskt är bra, men gör vi det verkligen av rätt orsaker?
Har vi blivit ekologiska egoister? Tänk er sloganen: ekologiskt – så länge det gynnar MIG.
Personligen så har det ”ekologiska tänket” blivit mindre viktigt som köp- och säljargument för mig. Alltså klart att jag förespråkar ekologisk odling och hela filosofin kring det och jag vill inte få cancer, men mitt huvudsakliga fokus ligger numera kring socioekonomiska faktorer och fair trade. Det känns som att vi måste börja där, hjälpa u-länderna, om vi verkligen ska göra skillnad i det långa loppet. Vi är inte isolerade länder längre, bara på pappret.
Vad hjälper det världen att vi sitter här och mumsar på våra eko-bananer egentligen? Måste man äta banan överhuvudtaget i Finland? Ibland kanske man kan unna sig exotiska frukter men inte varje dag väl? När blev banan finländarens basföda riktigt?
Som ni vet har mitt hjärta börjat bulta för slow fashion. Men jag vill inte skaffa ekologiska kläder för att jag är rädd för att bli sjuk av kemikalierna i kläder, eller för att ”vanliga” kläder inte duger åt mig. Jag bryr mig om min hälsa och mitt utseende – men det är inte DET som driver mig nu till att likvidera alla mina kläder och byta ut dem till etiskt producerade sådana.
Jag vill bära ekologisk bomull för att jag inte kan sluta tänka på människorna som lever bland alla kemikalier och i den misär som klädindustrin skapat. Jag står inte ut med tanken på att folk måste gå till ett jobb som de inte kan leva på och dessutom är livsfarligt – bara för att jag ska få fylla min garderob med hundra plagg som jag inte behöver. Jag kan inte leva med det.
Men det räcker inte med att bara handla ekologiska, etiskt producerade kläder. Vi måste handla färre plagg.
Vi måste förstå oss själva, att vi inte köper kläder för att vi fryser – vi köper kläder av sociala orsaker. Massor av kläder. För att vara snygga, för att följa modet, för att passa in, för att det är roligt… Och jag tror att det samma gäller ekologisk shopping ibland. Man köper ekologiskt med egot, inte med hjärtat.
Jag har inget emot kommersialism, jag är en affärskvinna och jag lever på försäljning, men vi måste börja handla rätt grejjer och sluta shoppa som dumma får. Kommersiella krafter är starka – men de ligger tack och lov i våra egna händer. Tänk om vi bara skulle stanna och gå åt andra hållet? Ingen skulle kunna göra något för att förhindra det. Ingen skulle ens vilja stoppa massorna, industrierna skulle följa efter automatiskt.
Det måste bli helt enkelt bli trendigt att vara medmänsklig. Det är viktigare att konsumera medvetet än att bara leta efter eko-märket och tänka att då har man gjort en god gärning. Det är så otroligt många faktorer att ta fasta på.
Här står jag och visar upp mitt första införskaffade ekologiska plagg – på en inte-så-ekologisk åker nära mitt hem.
Skenheligt, kanske du tänker. Jo, om jag skulle vilja framhålla mig som den perfekta eko-människan så skulle jag nog skämmas lite för att jag är en sån hycklare. Om jag skulle vilja vara eko-snobben som gör allt ”rätt” utåt, vill säga.
Men jag är inte den perfekta människan. Och skulle det verkligen hjälpa någon? Är det inte bättre att ha en praktisk, ärlig approuch? Jag gör många tveksamma val som i-landsmänniska. Som vi alla gör. Men jag tror inte någon av oss kunde leva ett fläckfritt miljövänligt liv och göra enbart etiska val även om vi försökte. Det skulle först vara skenheligt att försöka måla upp något sorts ideal-liv som faktiskt inte är praktiskt genomförbart i vår moderna värld. I alla fall inte just nu.
Men vi får aldrig sluta tänka och försöka göra något åt det.
Däremot måste vi sluta peka finger åt varandra och säga saker i stil med, ”jaha så du sopsorterar du – men i vintras åkte du flygplan till andra sidan jordklotet, hur ekolooogiskt är nu det?”
Inte undra på att ingen orkar bry sig om miljön.
Vi kan väl börja med att undvika att folk ska behöva dö i klädfabriker?
Så tar vi ett problem i taget och försöker göra vårt bästa.
Okej?