Om att livskrisa. Igen.

Jag skrev igår på min Instagram att jag har en livskris. Jag vill egentligen inte sätta namn på det ännu men vi kan för tydlighetens skull ge den arbetsnamnet ”min 30-års kris”. Jag vet förstås inte om det är åldersbetingat överhuvudtaget, jag bara baserar det på den allmänna uppfattningen om att åldras och krisa.

Ser man tillbaka på mitt liv kan man ju enkelt konstatera att jag haft en livskris ungefär vartannat år. Då har jag gjort stora förändringar i mitt liv utgående ifrån det. Och här kommer känslan igen… Att jag måste. Igen.

Med facit på hand så har livskriserna varit nödvändiga för min personliga utveckling. Därför tar jag även denna period med viss ro, nu när jag har en del erfarenhet av dem och känner mig själv bättre än tidigare. Men den här krisen igen är ovanligt sofistikerad. En ovanligt seg och slug en! Den ger inte någon specifik händelse att håll fast vid som grund för ältande. Inte något jättekonkret att ta tag i och fixa. Den är bara en irriterande röst i mig vars, jag antar, uppenbara intention är att kasta mig i en ny riktning. Var god, gör en U-sväng när möjlighet uppstår! 

För del personer kan ett sådant här utlämnande konstaterande som ”min livskris” (herreguuud) vara förenat med massor av negativa känslor som skam, känsla av misslyckande, vilsenhet och sorg – och det är det nog för mig också. Men eftersom jag är i något slags slutraka av min nuvarande livskris, i den änden då jag ser något slags ljus i tunneln och till och med kan uppskatta dess effekter på mig, så känns detta erkännandet mer som ett personligt framsteg än ett misslyckande. Och jag känner mig redo att skriva om det nu. Faktum är att jag behöver skriva om det. Ventilera, bearbeta mig själv. Jag har tänkt i de här banorna nu sedan förra sommaren, ett helt år, och det är tröttsamt att mala dem ensam. Har ni förresten alls märkt nåt?

Jag vill därför berätta att jag kommer att fortsätta att skriva av mig här på bloggen under fliken PERSONLIGT. Jag har möblerat om denna webbsida till att omfatta inte bara mina matrecept utan även skriverier i kategorierna personligt, företagsamhet och den väldigt luddiga kategorin ”inspiration”.

Jag har än så länge inte fått någon inbjudan att göra sommarprat i radio. Men det är lika bra – för jag tänker sommarskriva jag! Sommarblogga.

I nästa inlägg ska jag ge lite mer detaljer och inte vara så flummig. Jag antar att det här är något slags försök till förord som jag gör.

Hoppas att ni kommer att få lika mycket ut av detta som jag (men det är inget måste).