3 plågsamma saker jag gör mot mig själv just nu

ETT. Checkar vem som avföljer mig på instagram

Jag har en sån där app där man (bland annat) ser vilka som precis avföljt en på instagram. Jag kollar informationen nu och då. Tänker att jag ska bli ”härdad” av att ta del av det här. Min egen sadistiska KBT – terapi! Det är ju inte roligt att scrolla i den listan men som tur är så är den kort. Några stycken i veckan. Jag förstår ju det småaktiga i att ha sådan nitisk koll på sin följarskara men man kan faktiskt lära sig en hel del. Det svider i egot men det är en god grund för analys. 

T.ex. Mejlade precis med ett företag men det hela rann ut i sanden. Sånt händer nu och då. No biggie. Noterade dock att VDn avföljde mig på instagram dagen därpå. Så dramatisk konversation hade vi ju inte men – nu vet jag i alla fall definitivt att jag inte längre är en person of interest. Och det är bra att veta! Jag avföljer ju såklart tillbaka för jag blir ju också avtänd. Sen upptäcker jag helt vanliga ytligt bekanta som bara fått nog av mig, antar jag. Kanske tycker de att jag är störande, tråkig eller så är det en tyst protest mot min ”framgång” som de då helst inte vill stöda. Att gilla någon i SOME är ju lite som att lägga sin röst på någon.

Jag försöker verkligen landa i den här känslan att alla inte gillar mig och det är okej. Jag kan ju bara spekulera varför. Jag har en mapp med tack-brev från kunder och följare som diggar vad jag gör och jag tar fram dem och läser dem när jag har en svacka. Känns bra att kunna hjälpa till. Det är ju sist och slutligen vad jag mest av allt vill. Men jag måste ändra på något i mitt liv för att det ska funka för mig också. Och där har ni nyckeln till min lilla livskris som jag skrivit om tidigare.

TVÅ. Tar ingen sommarsemester + skaffat extraknäck
Nej, det blir ingen semester i år heller. Faktum är att jag ska jobba som vanligt, 6 dagar i veckan i min affär plus eventuella frilansjobb, plus att jag anmält mig som frivillig att hjälpa till på helgerna på en restaurang. Jag har några bröllop och konfirmationer inbokade i juni och juli.

Det kommer alltså att uppstå dagar i sommar där jag jobbar två skift, vilket är lite skrämmande men samtidigt tryggt. Jag hade en så seg sommar på företaget ifjol och det var hemskt. Vill inte uppleva det igen. Överlag är jag trött på att vara pank nu. Jag kan inte längre lita på att jag får frilansuppdrag till firman. Inte ens Vasabladet är intresserade av att jag ska skriva recept för dem. Jag är så trött på att vänta på besked från alla möjliga instanser. Jag tar förklädet under armen nu och rycker in på restaurangen där jag bor, helt enkelt. På hösten har jag en hel del kurser och events inbokade så det ser i alla fall ljusare ut. Och sen kommer julen och då är det högsäsong på företaget. Ska försöka att bara hålla ut nu och se fram emot lite nya rutiner i januari 2018.

TRE. LEKER MED TANKEN ATT ”GE UPP”
Har lekt med tanken på att bli en helt vanlig,  privat person igen. Just för att jag har så svårt att se någon framtid för mig inom det jag gör här i Finland. Jag har aldrig velat bli känd för kändisskapets skull, jag har bara velat bli känd för att få jobb och uppdrag som jag kan leva på. Får jag inga jobb trots allt jag åstadkommit så här långt så känns faktiskt offentligheten som ett för högt pris att betala.  

Ingenting i mitt liv känns otänkbart just nu, inte ens att kasta in handduken. Jag har till och med börjat söka helt ”vanliga” jobb! Bara för att… jag vet inte. Få mer kort på hand. Trivs inte med att känna mig låst, jag måste få känna att jag har möjligheter. Vad jag tänker och vad jag gör är dock helt olika saker. Nu bollar jag ju friskt med er.

Ibland behöver man ge upp i tanken för att få en annan syn på sitt liv. Kanske är det nåt man missar pga tunnelseende. Samtidigt som jag utforskar möjligheten att bli en helt vanlig dödlig så har jag också sökt lite mer spännande grejjer utomlands. Hoppet är det sista som lämnar en!

Mitt liv. To be continued.