Nu är jag hemma från bokmässan. Rubriken ovan, ett lösryckt citat av politikern och författaren Birgitta Ohlsson, snappade jag upp på söndagen. Birgitta talade om sin bok ”Duktiga flickors revansch” och jag fick äran att tala på samma scen en dryg timme senare. Det var kanske den största höjdpunkten hittills i min karriär och som det inte var nog med gjorde helgen stort intryck också på andra sätt.
Så många intryck. Så många nya bekantskaper, ny kunskap och nya erfarenheter på en helg att det inte är klokt. Var ska jag börja?
Tja. Detta var min första bokmässa både som besökare och författare. Det var mitt första framträdande för en publik i Sverige. Mitt första besök i Göteborg och för att inte förglömma; min första erfarenhet av organiserad hat-demonstration i min absoluta närhet. Eller vad man nu ska kalla det. Det är ju sånt man ”bara ser på TV”, men någonstans är det ju på riktigt och det kändes bara så surrealistiskt att se det i verkligheten. Hade svårt att ta in det faktiskt.
Hade varit på mässan på lördag förmiddag men ville mig ta en siesta mitt på dagen för att orka med kvällsprogrammet. Jag kan säga att det var med raska steg jag promenerade den onödigt långa omvägen från mässan till hotellet. Jag är inte så jättebra på att navigera i nya städer (kollar för mycket på mina fötter, säger Jonas) och ljudet av knallpistol och hitler-romantisk rockmusik gjorde mig inte mindre nervös. Men ska jag vara riktigt ärlig blev jag mer darrig av den vackra körsången vid Liseberg innan (Körsångare för mångfald) än det andra skrålet.
Jag fick sen höra att jag var modig som hade gått från mässan ensam. Men det är lite lustigt det här! Jag, i min tur, hade nämligen fått för mig att jag var den enda som var nervös inför sammandrabbningen utanför och därför gaskat upp mig och gått ut. Mitt småstadskomplex (vilja att verka världsvan trots att jag inte är det) kan få mig att göra de mest våghalsiga grejjer. Vill ju så gärna passa in bland storstadsmänniskorna och kultureliten att jag glömmer bort att det faktiskt är helt okej att vara sårbar och lite ny på saker och ting. Men men. Mötte ju både barnfamiljer och pensionärer på vägen mot hotellet och de verkade ju inte särskilt oroade. Uteserveringarna var fulla med lördagsfirare som drack öl och njöt av god mat. Så inte vet jag sen hur riskfyllt centrum var. Mest obehaglig, kanske. Hat är obehagligt.
Blev ändå rätt glad när Josefin på förlaget (en otroligt GO TJEJ som en svensk skulle säga) i något skede erkände för mig att hon hellre står en hel dag i montern än 15 minuter på en scen och pratar. Då kände jag mig faktiskt modig på riktigt.
Men nu är jag hemma igen. Har haft många intensiva dagar bakom mig så jag är ganska sliten idag. Till exempel skurade jag ännu golvet på den nedmonterade butiken sent torsdag kväll för några timmar senare befinna mig på flygplatsen tidig fredag morgon. Hann inte få många timmars sömn eller ens mentalt andrum emellan påfrestningarna. Men det var ändå ett förväntansfullt och lättat jag som gick ombord på planet. Nu börjar ett nytt liv för mig på riktigt. Det är lite läskigt nog men jag känner mig redo för nya läskigheter. Låt dem komma!
Men nu har jag ett litet tillkännagivande att ge.
Idag blev det klart att den här bloggen som du läser nu kommer att upphöra och ”ätas upp” av min nya blogg på året runt. Det blir alltså ingen separat text-blogg kvar här som jag planerade ett tag – utan det är mat & dryck-bloggande som gäller för mig framöver. Inga gamla inlägg kommer heller att kunna läsas någonstans efteråt (som ni undrade) för jag vill verkligen inte släpa med mig mina gamla texter till den nya bloggen. Det är dags att gå vidare. Jag är en riktig bro-brännare i mitt sätt att leva så för mig är det bara skönt att slänga granater bakom axeln på sånt jag är klar med. Tråkigt för er dock som önskat att de ska vara kvar (men det är smickrande, såklart, tack).
Jag vill tacka alla som läst den här arma bloggen i alla dessa år och om det är något jag vill att ni ska ta med er av den är det dessa 5 saker, några sista visdomsord från mig (vem vet nästa gång jag får skriva nåt liknande på länge).
Här kommer de:
ETT.
Alla är begåvade och alla har talanger – också du.
Lathund för att ta reda på vilka dessa är:
Din talang är det du lärt dig, som du är skicklig på.
Din begåvning är vad du gör bäst med minsta ansträngning.
TVÅ
Det är fint att finnas till för andra och att vara lyhörd för andras behov (påtryckningar)- men du har faktiskt en skyldighet att leva ditt eget liv som du har fått, som den person du är (och kan utvecklas till). Känn ALDRIG dåligt samvete för det.
TRE
Ge inte upp! Det finns så många möjligheter i världen för oss alla. Bara för att du inte ser lösningarna betyder det inte att de inte finns. Fortsätt utforska omvärlden – trots att den spottar på dig ibland.
När någon säger något nedsättande om dig; kom ihåg att det bara är en åsikt och inte alls någon sanning.
Jag är lite ökänd för att ”inte lita på nån” men just i det här fallet har den egenskapen tjänat mig väl. Ja, jag har svårt att lita på att folk verkligen vill mig väl ibland men jag förkastar också en hel del bullshit som andra sväljer med hull och hår. Jag antar att det gäller att hitta balansen, vad man köper och inte köper.
FYRA
Var öppensinnad och flexibel med dina livsval.
Det är okej att blanda saker och ting och göra sin egen mix av livet. Det är okej att ställa livet som du vill ha det. Att ta rygg på någon annan bara för att du ser upp till dem, och kanske inbillar dig att det är det enda sättet att göra något på, kommer att göra dig olycklig. Ta bara mitt yrke som kock – det finns andra sätt att jobba med mat än att jobba på krog. Jag väver samman min kock-roll nu med mitt intresse för media och det fungerar!
Jag ger inte upp några delar av mig någonsin – jag bara blandar dem. Jag är kreativ och kommunikativ och kan tänka mig alla typer av jobb där jag får använde de två verktygen. Jag måste absolut inte jobba med mat bara för att jag gjort det så länge. Till exempel har jag tagit ett projektjobb på halvtid nu som inte har alls med mat att göra. Som anställd dessutom. Nu e jag 50-50 i näringslivet och offentliga sektorn, 50-50 anställd och företagare. En intressant soppa, må jag säga.
FEM
För att återknyta till Ohlssons bok; Det finns inget fult med att vara ambitiös. Du tar inte någon annans plats och du hetsar ingen. Däremot har ingen tid och ork att vara bra på precis allt och hålla en hög nivå på alla fronter. Själv har jag lärt mig i år att lita på min egen intutition. Gick till en konsult och bad om råd för min firma; fick rådet att kavla upp ärmarna och kämpa ett år till. Jag gjorde precis tvärtom. Jag tänker; har man kraften att skapa en idé har man också kraften att ta idén bakom knuten och döda den när den inte känns rätt längre. Det var ett av de svåraste besluten jag tagit i min karriär men bakom hörnet fanns också lyckan. Tänk vilket vrak till människa jag hade blivit om jag väntat ett år till där på vasaesplanaden och gått miste om allt detta som händer nu. Men det kunde ju inte konsulten se i min bokföring vart jag var på väg. Bara jag själv, i mitt hjärta, kunde veta det.
Så glad att jag vågade.
Detta var mitt absolut sista inlägg här.
Ha det så bra och så ses vi på nya bloggen på året runt 30.10.
Jag finns också på instagram, har både ett personligt konto
och ett matkonto där, välj det som passar bäst!
Kramar, Malin
Inlägget Flickor som får smaka på friheten går inte att stoppa dök först upp på Malin Båtmästar.