Sista skriket

I morse vaknade jag med den där känslan: vad f-n håller jag på med och vem f-an ÄR jag riktigt som bloggare? 

Måste börja med hur jag är som person.

Som ni vet älskar jag mingel och bubbel och vardagslyx och det är ingen online-fasad alls. Det är min IRL personlighet. Jag är den där typen som verkligen försöker prata med alla på en fest och grupperingar är till för att brytas upp! Jag kan ta till grov dialekt eller prata med min radio Vega-röst, vilket som. Ser mig som en ärlig och rak typ, men vänligt inställd till det mesta. Jag älskar att träffa likasinnade och många av dem är faktiskt bloggare. Speciellt intresserad är jag av bloggbuziness och företagsamhet överlag och jag dras till tillställningar där såna möts.

Man kunde tycka att en person som mig skulle tokgilla en idé som finlandssvenska bloggalan. Och det gör jag också, och jag har känt genuin glädje för att få träffa och umgås med alla er bloggare i nejden. Men de senaste veckorna har det varit SÅ mycket pubertala debatter med startpunkt från just den här galan att det är som högstadiet all over again. Me included, och jag är så irriterad på mig själv för att jag låtit mig dras in i dessa diskussioner. Allt detta tjafs är en sådan buzz kill att jag helt enkelt inte pallar att gå på den här festen! 

Alternativet är att jag ska gå på min karateförenings julfest som ordnas samma kväll- och när jag jämförde de två jippona stod ju valet ganska klart. Skippar blogg-galan i år.

Where is the lööv? Vad hände med oss liksom? Kan vi inte skruva tillbaka tiden till då alla bara bloggade på sitt håll och mådde bra? På sin höjd ordnades det kafferep på ett café i Vasa och det största ramaskriet var varför det inte kan ordnas nåt i Jeppis nån gång. På tal om det tycker jag galan kunde ordnas där nästa år! 

Finlandssvenska bloggcommunityn ska ha cred för att den förenat bloggare och mobiliserat oss. Men det har också resulterat i att vi (i alla fall jag) bloggar mer för andra bloggare än egna läsare. Så är det någon som borde känna av utanförskapet så är det ju de ”vanliga” människorna som inte alls följer med finlandssvenska blogosfären. En utomstående måste ju tycka att det är helt bisarr läsning! Och det är det som bekymrar mig mest. Stackars er alltså. FÖRLÅT! Jag ska skärpa mig.

Jag är verkligen så irriterad på mig själv att jag ryckts med i detta. Den här bubblan av människor som andas in sin egen utandningluft. Jag vill UT! Och jag vet inte HUR jag ska ta avstånd till det här fenomenet utan att låta dramatish och patetish. Antagligen för att det ÄR ganska dramatish och patetish av mig att skriva det här!  

Det får vara slutplaskat i ankdammen för min del nu känner jag. Måste vidga mina vyer! Orkar inte vara diplomatiska Malin längre och skriva sakliga argument för det hindrar ju inte t.ex Carro från att hänga ut mig under rubriken ”kvällstankar om utanförskap” och wait for it… ”oförtjänta nomineringar”. Say what? Snacka om att förvränga mina ord och göra kvällspress på det. Och jag gillar inte heller Carros återkommande begrepp ”stora och mindre finlandssvenska bloggar”. Jestas, vi är alla små.

Men jag har alltid tänkt att vårt gemensamma mål är att sporra varandra till att bli just ”stora”. Stora som i BÄTTRE. Stora som i MER INFLYTANDE. Inte stora som i ”mest läsare i Österbotten… just nu”.

Jag håller fortfarande fast vid min kärlek till bloggen som plattform och vill fortfarande sporra andra till att våga tänka stort. Våga drömma. Våga ”make it work” – för inte jäklar är det LÄTT att” lyckas” men NOG SKA DET GÅ. 

Det får också vara slut med åsiktsinlägg i fsv.bloggare gruppen för min del. Herregud, fattar inte vad jag riktigt har tänkt med de senaste månaderna. 

Det här är mitt sista skrik!  Jag retirerar nu till värmen bland mina grytor och kastruller.  
Tack och förlåt. 

Uppdatering 04.11 kl 15:26 : Jag ska alltså absolut inte sluta blogga! Ifall det lät så. Bara ta en paus från finlandssvenska bloggare-ståhejjet okej? Det blir mera mat och vardagsbetraktelser ur mitt liv som företagare framöver. Typ som bloggbeskrivningen antyder – och inga fler debattinlägg och undringar över vad alla aaandra gööör. Oke? Och jag bantar ner flödet på min facebook så att jag slipper tänka på det ett tag. //M.