Hello monday! Dags för nya tag igen. Jag har varit flunssig och därmed ganska low under helgen men hoppas att jag får styr på saker och ting igen nu med träning, fräsch mat och nya friska tag på jobbet.
Idag vill jag puffa för 3 av mina matkreationer för den finska websiten hetkessä . De är både veganska och glutenfria.
Ni som känner er inspirerade av dessa bilder men inte förstår finska behöver inte vara ledsna så länge. Jag kommer nämligen att satsa rejält på matbloggandet i år och redan denna vecka börja lägga in nya, fräscha recept här i samma stil som länkarna ovan.
Nu när min bok är så gott som klar (receptmässigt) och det börjar ljusna om kvällarna har jag mer tid för att skapa bloggrecept än tidigare. Jag tror inte att detta kommer förstöra försäljningen av min kommande bok utan tvärtom bli ett fint komplement till den. Jag får ju inte direkt betalt för matbloggandet men, jag är inte längre lika låst vid den tanken nu heller. Mera Malins Mat till folket! Det kommer nog att pay off för eller senare.
Jag vill återgå till den där tiden (kring 2009-2011) då jag kunde ha en receptidé på morgonen, förverkliga den på kvällen och sen publicera den på bloggen följande dag. Back to my roots alltså! Jag har satt så mycket tid på att lyfta andras webbsidor – varför inte lägga lite krut på min egen sajt?
Störst fokus kommer jag att lägga på vego-recept men det blir även andra maträtter som jag kort och gott kallar för ”modern husmanskost”.
Jag har nyligen valt att nischaom min facebooksida från Malins blogg till Malins mat . Alla nya recept kommer att delas på den sidan (inget annat) så matvänner, missa inte att följa mig där!
Jag kommer också att se till att puffa för recepten på mitt instagramkonto. Allt annat ”tjafs” och vardagsbetraktelser som jag skriver här på bloggen (alltså förutom maten) kommer jag eventuellt att sluta puffa för/dela så ni får helt enkelt bara komma ihåg att kika in här nu och då Eller följa hela spektaklet på bloglovin.
Vad tycker ni – hurudana recept vill ni se här på bloggen?
Ni har stora chanser att påverka innehållet nu!
Jag har skrivit om det har förut men jag angstar supermycket över mitt efternamn. Jag har aldrig tyckt om det och för mig har det alltid varit en självklar sak att jag ska byta efternamn när jag gifter mig i framtiden.
Men varför angstar jag nu över det här? Jo, jag har lekt IT-ANSVARIG på jobbet idag, jag har ingen riktig sådan på lönelistan (eheh) så vissa dagar sitter jag själv och försöker se över tekniska detaljer som SEO optimering och sånt. Det är rätt intressant när man kommer in i det. Och fniss, förlåt för lökig rubrik men mitt liv är en musikal.
Enligt google search console har ”Malin Båtmästar” googlats 300 gånger de senaste 90 dagarna. Alltså antal klick som kan spåras till bloggen, resten ser jag inte. Men det är ju helt fantastiskt ändå! Jag trodde inte att det var så många. Vilket samtidigt oroar mig…
Mitt namn + efternamn är så förbaskat googlevänligt nu att det skulle vara riktigt idiotiskt att byta det. I alla fall enligt IT-ANSVARIG (mitt alter ego idag). Alla som är något intresserade av SEO vet ju hur svårt det är att etablera ett ord på google. Båtmästar är trots allt ett väldigt unikt namn. Unikt är bra. När det sitter så sitter det. På gott och ont.
Som ni ser är vi ju en utdöende art. Jag kommer att leva gott på det här efternamnet *mehehehee*.
FINLAND:
SVERIGE:
Ponera att jag gifter mig och byter efternamn (eftersom jag redan lever som ett gift par med min Jonas utgår jag nu ifrån att han är the one).Vem ska nu veta vem Malin Vesterback är? VEM ÄR HON? Ingen som vet! Inte jag heller? Och jag vet att det finns flera som heter exakt det redan och det är ju aldrig bra varken i SEO synpunkt eller varumärkesbyggande överlag. Kommer jag på riktigt att behöva köra adwords-kampanj för att folk ska hitta till min blogg då?
Och viktigaste av allt: Kommer jag att få en existenskris?
Men medge att det skulle bli en bra domän! www.malinvesterback.com for the win!
Kanske bäst jag köper den innan nån annan namne hinner före?
Ni är ju några stycken där ute. Håll er borta från grytorna! Okej?
Igår kväll konstaterade jag 2 saker; det finns en hel del ingredienser i köket som borde komma till användning inom en snar framtid, samt, vi har ätit upp allt bröd.
Vad gör man då? Ställer sig och börjar knåda deg mitt i natten? Nja. Man rör ihop lite grejjer, ställer in röran i kylen, hoppas på det bästa (att det faktiskt jäser över natten) och gräddar frukostbröd på morgonen istället.
”Make money while you sleep” har man ju hört talas, men ”make bread while you sleep” – det är minst lika smart enligt mig
Jag kallar dagens skapelse för SOLSKENSFRALLOR. Det prutthurtiga namnet syftar främst på de soliga färgerna från morötter, persikor och majsmjöl som jag använt i degen, inte av mitt morgonhumör (för det vore lögn).
Jag orkade inte forma bröden så noggrant imorse (klickade bara ut dem på plåten med en matsked). Vill du få fylligare, rundare bröd än mina rekommenderar jag att du tar dig tid och formar dem med händerna på mjölat bakbord innan du gräddar (men de behöver inte jäsa en andra gång).
Här kommer receptet!
MALINS GLUTENFRIA SOLSKENSFRALLOR
MED MOROT OCH NEKTARINER
Blandade känslor idag. Kände mig glad imorse. Så här såg jag ut:
Lite stökigt hemma nu, sorry, men så är jag förkyld också så jag prioriterar jobb + vila.
Sen blev jag ännu gladare! Blev nämligen kontaktad av en journalist i Helsingfors som ville göra en större personintervju med mig. Hon hade redan gjort reaserch på mig och använde så fina ord som ”stum av beundran av din drivkraft”. Wow! Jag tillät mig känna en stund av stolthet, glädje och tacksamhet. Fotografen ringde och vi bokade in tid på fredag för att ta bilder på mig här i Vasa.
Själva intervjun kommer att göras i samband med att jag åker ner till Helsingfors nästa vecka. Vill inte humble bragga alls, men hur ofta kan en säga att man ska ner till huvudstaden för att träffa sina TVÅ bokförlag, göra en tidningsintervju och gå en ledarskapskurs för utvalda, unga talanger. Känns SÅ bra. Jag är på väg någonstans nu.
Sen läste jag min bloggs kommentarsfält där jag fick en riktig åthutning från nära håll. Jag är en riktig skam för mitt namn – mitt sabla efternamn som jag nu ”helt uppenbart” drar i smutsen i detta inlägg …
Jag raderar INGA kommentarer här och svarar också på det mesta. Folk skickar också privata meddelanden så de kan ni tyvärr inte ta del av. Tycker inte man ska dölja eller försköna nåt.
Jag frågade igår på bloggen; vem fasen Malin Vesterback skulle kunna vara. Nu undrar jag,
Vem är Malin Båtmästar egentligen?
Ond eller god? Bra eller dålig?
You decide! Jag vet bara att jag gillar mig. Mycket mer än jag gjorde förut. Jag har tagit mig själv så här långt för egen maskin och jag respekterar mig själv för det. Jag är inte framgångsrik ”för att” en massa saker, utan mest är jag framgångsrik TROTS ATT en massa saker.
Och är det nåt jag är stolt över så är det fanimej denna blogg.
Ni som tycker att jag ska hålla mig i köket och inte ”skriva skit här” (som ni uttrycker det); här har jag specialdesignat en länk till er som visar endast matrecept här på bloggen. Där är det bara varmt och gosigt. Där får ni ta del av material som ni egentligen borde betala för, men som jag delar ut gratis. Varsågoda och trevlig läsning!
Beklagar den otrevliga stämningen på min blogg det senaste dygnet. Sånt händer.
Lite måste jag väl ändå få skratta åt att ett inlägg som jag kallade ”när vindarna VISKAR mitt namn” kunde bli en sån häftig storm. Men jag kan också trösta er (och mig själv) med att den blåser över lika fort. Den har faktiskt redan mojnat (så kanske det inte var så farligt ändå). Ingenting är särskilt farligt tycker jag när det handlar om att kommunicera så länge alla får komma till tals och vi kommer fram till något vettigt.
Om jag ännu kan få säga några ord om google-sökningar så såg jag att någon hittat hit genom att söka:
Malins blogg ärlig
Sämre rykte kan man väl ha.
Nu tänkte jag faktiskt ta mina kritikers råd ( <3 ) och planera lite nya maträtter till min receptbank här.
God fortsättning på veckan och tack för era kommentarer, mejl, chatmeddelanden och telefonsamtal.
Inlägget är ett kommersiellt samarbete mellan malinsblogg.fi och Meracus Beauty & Healing
Idag, mina läsare, ska ni få en rejäl dos FEELGOOD av mig. Det var nämligen precis det jag fick i veckan när jag besökte företagaren Marika Johansson och blev ompysslad från topp till tå.
Vi hade vi ett tidigare tillfälle pratat om att göra ett samarbete tillsammans och på torsdag kväll blev det av. Hurra!
Marika är kvinnan bakom företagetMeracus Beauty & Healing beläget i Dragnäsbäck, Vasa.
Hennes salong erbjuder frisörtjänster, make up och på senare tid även ekologisk hårvård och smink. Eftersom Marika är en väldigt inkännande person erbjuder hon också energibehandlingar samt energirensningar, en tjänst som blir allt mer efterfrågad. Även jag är mycket förtjust i konceptet ”kropp och själ under samma tak” så det här bloggsamarbetet passade verkligen mig.
Jag tycker att det är rätt förunderligt hur vi lyckades pricka in mina behandlingar just nu i den mest mentalt prövande veckan jag haft på länge. Jag behövde verkligen komma bort från ”allt” och tänka på roliga saker som hårfix, ekologiska lerinpackningar, alger, nya vänskaper och innovationer. Och det var bara såååå najs (i brist på bättre ord).
Testar inställningarna på kameran före vi börjar
Marika Johansson är en företagare som verkligen satsat på sig själv och sin mottagning, en salong som jag upplever som mycket mångsidig, fräsch och modern. Framförallt tillåtande. När man själv följer sin dröm och tillåter sig att vara den person man vill vara tillåter man ju också andra att få komma in och känna sig som hemma, eller hur? Behöver jag tillägga att; I love it?
Salongen är belägen i källarvåningen av hennes otroligt vackra hus, och salongen är också utan tvekan den vackraste jag besökt i mitt liv. Jag är mycket imponerad över inredningen som inte bara är utstuderad utan även tilltalar min personliga stil. Klart man trivs när man får gå omkring i sin egen personliga dröm. Jag fick tusen nya idéer på hur jag själv ska bygga min ”hemmabusiness” när den dagen kommer. ”Wow, Marika. Kundparkering på gården! Det ska jag också ha!” fnissade jag när jag kom fram. Attention for details, det är så viktigt.
Men Marika är mer än attention for details. Hon ser också helheter och bygger in sina tjänster på intressanta sätt.
Jag fick pröva på följande behandlingar:
Oljeinpackning i håret
Indisk huvudmassage
Alg och lera hårbehandlingar
Energiklippning
Till mig valde Marika Jojobaolja. Det passar mitt tjocka och torra hår eftersom det är återfuktande och gör att hårbottnen kliar mindre (har super kli-ig hårbotten gaah). Funderar på att köpa hem en flaska. Marika har också andra oljor som passar andra typer av hår.
När oljan blivit inmasserad i håret fick jag gå och sätta mig i energibehandlingsrummet. Rummet med den vackra, gröna tapeten.
Psst. Oroa er inte för min överväxta undercut på bilden, den fixade Marika sen med rakapparaten även om det inte hör till just energiklippningens principer (som var kvällens tema). Tycker det är så skönt att Marika kan växla mellan eko-tänket och traditionell klippning utan skrupler.
Indiska huvudmassagen jag fick av Marika var klart bättre än den oinspirerade ritualen man kan köpa på det lokala spa’t. Jag gick liksom inte hem med undran; betalade jag nyss multum för att låta någon lugga och dra mig i håret? Nej, det här var riktigt bra och proffsigt. Inte en gång slet det för mycket i håret eller kändes forcerat på nåt sätt.
I början när Marika masserade axlarna hade jag svårt att slappna av (en bidragande orsak var också rethostan som jag försökte kväva) men när vi väl kom till huvudområdet hade jag kapitulerat HELT och bara njöt av att känna energierna rusa längs benen ner i marken. Är ju så himla spänd i bland annat käklederna pga min tandreglering. Jag tänker mig ocksp att jojobaoljan trängde djupare in i håret och huden tack vare massagen (har inte kliat alls sedan dess).
Efter indiska huvudmassagen var det dags för ler – och alginpackningen. På bilderna nedan ser ni hur de såg ut efter blandning.
Vit lera är bra ifall man har irriterad och sårig hårbotten och som i mitt fall; kvävd och syrefattig hårbotten på grund av tjockt hår. Jag gillar också tanken på en hår-gegga som man skulle kunna äta utan att dö. Tänker bara på den senaste giftiga, blåa massan jag rörde ihop för att fixa till mitt hår… Ysch.
Skålen närmast på bilden innehåller alginpackningen (karrageenan). Den är också väldigt fuktgivande för håret men även utrensande för hår som samlat på sig mycket metaller. Mitt hår till exempel är ju helt grönt i topparna av stadsvattnet! Marika försökte snällt påpeka att blekt blond är kanske inte den mest optimala hårfärgen för mig… Hehe. Jag vet.
Nu till det allra bästa. Jag skrev ju att Marika verkligen satsat på sin salong och det kommer du att märka på det himmelska TVÄTTSTÄLLET.
Det gick till så här att jag först fick en kopp té medan inpackningarna fick verka i håret. Sen fick jag lägga mig ner i tvättstället och Marika dämpade samtidigt belysningen. Jag sa direkt; ”OJ. Den här stolen var skön.” Jag brukar ju avsky att ligga i de där kantiga, kalla tvättställena och känna nacken bli 5 cm kortare av bara anspänningen. Men den här stolen var verkligen creme de la creme – ingen anspänning i nacken. Så skönt att bara få slappna av och inte kämpa mot nacksmärtan. Alla som färgar sitt hår ofta och i långa sessioner vet vad jag menar.
”Vänta – det blir bättre” sa Marika och tryckte på en knapp som lyfte upp mina fötter i en skön position och sen en annan knapp som satte igång ryggmassage. (!!). Blev så snabbt bortskämd att jag kom på mig själv att tänka tanken: önskar att stolen hade lite värmekuddar…
Så fort vänjer man sig vid lyx och vill ha meeeer.
Efter hårtvätten fick jag testa på energiklippning. Ni ska veta att mitt här är det trassligaste som finns, och visst gav det också Marika en god fight, men aldrig att det luggades i hårbottnen.
Energiklippning är en sorts filosofi om hårklippning som praktiseras av många ekofrisörer. För en ekofrisör står val som görs enligt naturens villkor nära hjärtat. Med en energiklippning tar frisören hänsyn till hårets och hela personens energi och hur håret naturligt vill falla. Liksom i mitt fall hör klippningen ihop med den inledande indiska huvudmassagen, så det säljs som en men tvådelad behandling.
Jag är öppen för allt och tyckte bara det var trevligt. Enligt denna metod klipper man topparna rakt av och gör inga våldsamma urtunningar och sånt som jag vanligtvis alltid gör. Men i och med min rätt tilltagna undercut har jag ”fått bort” så pass mycket hårmassa att jag inte tycker jag behöver tunna ur det mera. Det hänger slätt ändå.
Efter klippningen och borstningen blev jag så här fin.
Vi har inte använt någon stylingprodukt på bilden.
Har tänkt att jag ska spara ut håret nu så länge jag bara orkar. Det är ändå i så pass bra skick ännu att det tål att hållas. Men sen ska jag nog klippa kort och busig page. Blir en kul transformation eller hur?
Tusen tack till Marika för den trevliga kvällen! Det blir säkert fler
Hoppas att ni blev inspirerade av detta inlägg!
Marikas kontaktuppgifter hittar ni här.
Hon finns också på facebook och instagram.
Vill du också få besök av min blogg? Mejla mig via kontakformuläret så funderar vi ut nåt kul!
Idag firar vi Runebergs dag här i Finland och den dagen förknippar vi kanske mest med att hissa flagga och äta runebergstårtor. Ja, och såklart tänker vi på gubben Runeberg (good job R) samt hans fru som uppfann runebergstårtan. Denna söndag är också den ”inofficiella hallonsyltens dag” (min observation) med tanke på den hårda åtgången i mataffären. Tur att jag fick tag på en burk! Hade inte orkat koka egen…
Jag har såklart också bakat i år. Lite sent ute är jag publiceringsmässigt men hej, jag hann.
Sambon tyckte att det hade varit tillräckligt äventyrligt av mig att baka naturligt glutenfria runebergstårtor, men det tyckte inte jag. Jag har sett massor av lustiga spinoffs på runebergskakor nu och ville såklart inte vara sämre…
Jag behövde inte sitta särskilt länge och grunna innan jag bestämde mig för att göra en RUNEBERGSPAJ. Sagt och gjort.
Först gjorde jag en pajbotten på glutenfritt mjöl. Till min stora glädje har äntligen durramjöl dykt upp i de finska stormarketarna nu så jag använde det.
OBS! Vill redan här påpeka att jag borde ha använt en större pajform, bottnen blev onödigt tjock i den här lilla formen! Degmängden är beräknad för en form med diametern 26 cm.
Sen bredde jag på ett lager hallonsylt (pajbotten ska inte förgräddas).
Fyllningen består av smör och socker + ägg och mandelmjöl…
… och så en skvätt punsch i smeten. Mmmm det är gott i all slags kaksmet tycker jag.
Och så är härligheten klar för gräddning. Det går rätt snabbt. 25 minuter på 175.
Nu till den jobbiga delen. Vänta på att pajen ska svalna. Orkade så klart inte (trots att jag vet bättre).
Det är ganska svårt att få florsockerkanten och hallonsylten att placera sig snyggt på en varm paj. Gick väl helt okej. Hade dock planerat att göra en tjockare krater av florsockerglasyr… men det duger!
Slutresultatet! Blev jättegott (om man bortser från den onödigt tjocka pajdegen). Fyllningen var verkligen mums!
Obs! Jag använde mandelmjöl gjort på oskalade mandlar, därav den mörka färgen på fyllningen.
HÄR KOMMER RECEPTET
Malins glutenfria runebergspaj
Deg:
100g smör i tärningar
200g glutenfritt mjöl *
en nypa salt
25 g florsocker
1 ägg
Deg: Kör smör, mjöl och salt i en matberedare till en smulig massa. Tillsätt florsocker och ägg och arbeta snabbt ihop till en smidig deg.
Tryck ut pajdegen i en pajform på 26 cm i diameter. Bred ut hallonsylt över bottnen.
Fyllning: Vispa smör och socker fluffigt, vispa ner äggen ett i taget. Tillsätt mandelmjöl och rör om. Smaka av med punsch. Bred ut fyllningen i pajformen.
Grädda pajen på 175 C i 25 minuter. Låt svalna.
Dekorera pajen med hallonsylt och florsockerglasyr.
Jag fortsätter på branding-temat från förra veckan och skulle nu gärna få lufta mina tankar kring ämnet TITLAR OCH PRESENTATION…
Ni är ju så duktiga på att ge mig karriärcoachning *puss* så hoppas ni är redo för omgång 2.
Jag har tidigare haft jättesvårt att presentera mig yrkesmässigt genom titlar och ännu mer förvirrande har jag märkt att det blir för andra personer att kategorisera mig.
Så sent som idag har jag blivit presenterad på facebook som ”kocken och matkreatören”. Förut lät denna beskrivning helt bra i mina öron men nu har jag börjat störa mig på det. Alltså egentligen är det ju ingen big deal alls (elleeeer) men jag vill ta upp det för att 1. få ventilera lite och 2. kanske få några bra inputs från er.
Det är sådant här jag typ borde diskutera med en kollega över en kopp kaffe men nu har jag ju bara min blogg till förfogande så here goes!
Enligt mig är benämningen ovan som att säga – Malin; massören och muskelknådaren (för att jag är ”mer” än en massör, men tillägget bidrar trots allt ändå inte med någon ny information). Det är lite lustigt!
Ibland blir jag också presenterad som ”utbildad kock”. Det tycker jag är rätt horribelt ändå. Måste det verkligen påpekas? Räcker inte ”kock” längre? är det verkligen så urvattnat?
HJÄLP!
Jag har nu så många tankar kring det här att jag måste göra en lista över faktum för att få klarhet i detta. Häng på:
1. En kock är en matkreatör per definition
2. En matkreatör är sällan utbildad kock, för då skulle hen förmodligen kalla sig för det?
3. En matkreatör är inte en yrkestitel … men nog ett jobb?
4. En kock är en yrkestitel (that we know for sure)
5. En kock är alltid utbildad kock (se punkt 4)
6. Matkreatörer kallar sig de kockar som inte är utbildade kockar men vill betraktas som det
7. Min formella titel är Restonom (bachelor/kandidat) samt tidigare; Restaurangkock men…
8. …jag kallar mig ändå inte för det sistnämnda pga jobbar inte inom restaurang…
9. … vilket gör matkreatör till ett mycket mediasexigt val för mig…
10. … men samtidigt är det en nedgradering från ”kock” som jag trots allt förtjänat genom svett och tårar i skolan och ute på praktik.
Så att eh.
Det har tagit mig ganska många år att lista ut hur jag egentligen ska presentera mig själv för att ge en enkel (men ändå korrekt) bild av det jag håller på med. Jag gör ju så mycket?!
I och med att titeln KOCK numera kan innefatta alla möjliga matlagare; självutnämnda grejjer, talangshow-titlar (masterchef), michelinstjärnor, fine dining, skolkökskockar, youtubare och rena rama rockstjärnor så måste vi börja komma på nya begrepp och kanske till och med nya utbildningar? Vem vet kanske man en dag kan studera till ”mediakock” – som mig? Kidsen lär sig både matlagningsskills och mediaproduktion… Skulle det inte vara en helt fantastiskt intressant utbildning annars? Varför bli hårt slitande restaurangkock när man kan bli matkreatör? Jag hade dött av upphetsning om det utbildningsvalet hade funnits ”på min tid”. Hade nog kunnat campa utanför ingången i både regn och hagel för att få börja gå i den skolan, haha.
Kallar mig alltså i skrivande stund för KOCK OCH KREATÖR samt FÖRETAGARE INOM DETALJHANDEL, MAT & MEDIA …
Om jag ska vara riktigt ärlig gillar jag denna yrkestitel bäst av alla: Culinary Proffessional. Men då igen är det också en titel som kan tas som en fin omskrivning för en person som egentligen skulle vilja kalla sig Chef (kock) men av olika orsaker inte kan.
Jag vill ju såklart nog att ni ska veta att jag ÄR kock? Samtidigt som att enbart titulera mig KOCK skulle kännas ”fel” – jag som ändå gör så mycket ”mer” än utbildningen tänkt?
Och så är vi tillbaka på ruta ett. Hej, jag heter Malin och är utbildad kock. Inte praktiserande restaurangkock då, men såklart en ”riktigt kock” fast jag lever som en hemmakock, lite som en kock wannabe? Det fria, glada matkreatörslivet? Jag är matstylist också! Och fotograf! Jag menar företagare inom mat och media (är inte riktig fotograf men tar nog betald för dessa tjänster förstås).
Idag vill jag tipsa om ett lättlagat recept på ugnsstekt grisyttrefilé (rikssvenska; fläskyttrefilé) som får sin goda smak av äpplen och äppelcider. Receptet är ett frilansuppdrag för köttproducenten Snellman och hittas i sin helhet på deras hemsida.
Jag brukar göra så här; klappa in kryddor i steken, lägga det i en ugnsform tillsammans med lök och äpplen och sen hälla cider över alltihopa. Sen är det bara att vänta på att köttet blir klart i ugnen.
Sås får jag sen genom att mosa äpplena och löken tillsammans med spadet direkt i formen, därefter sila hela härligheten och koka upp det i en kastrull med grädde och buljong.
Sedan serverar jag kött och sås med hemlagat potatismos. Mums
I flera veckors tid har det känts som att världen typ… ”konspirerat emot mig”. Ni vet vad jag menar, livet är tungt från förut tycker man och så blir man sjuk, man får diverse osaklig kritik på bloggen, man oroar sig för pengar och till på köpet andas man och lever i den hemska tröttman och hopplösheten som förmodligen de flesta företagare i januaritider kan relatera till. Det är så obehagligt.
Jag har sovit oroligt, varit bekymrad, olustig och nervös för en massa. Till på köpet ältat en massa gammal skit… Haft långa, peppande telefonsamtal med tvillingsyrran om alla teman jag redan nämnt.
Det är en ynnest att ha en personlig kopia att prata ut med som känner en utan och innan. Det är nästan som telepati.
”Ja, herregud… vet du, jag hällde precis upp ett glas rosé åt mig”.
”Jag också”.
“Let me tell you something you already know. The world ain’t all sunshine and rainbows. It’s a very mean and nasty place and I don’t care how tough you are it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. You, me, or nobody is gonna hit as hard as life. But it ain’t about how hard ya hit. It’s about how hard you can get hit and keep moving forward. How much you can take and keep moving forward. That’s how winning is done!” ― Sylvester Stallone, Rocky Balboa
Ältandet kan ta kol en. Var tillbaka på gymmet igår och var verkligen i behov av att plåga mina muskler. Flytta smärtan från huvudet till kroppen, klassiker. Vred upp hastigheten på löpmattan så hårt, så hårt, så hårt att jag omöjligt skulle kunna tänka på något annat än att slänga fötterna framför varandra och inte ramla av bandet.
Jag har kunnat krama sambon om kvällarna och som en jättebaby känt känslorna bubbla över och rinna ner i hans t-shirt. Han har den bästa axeln att gråta ut på. Han säger alltid ”men int ere såde faaalit…” och jag säger alltid ”jag vet, men det måste ut”.
Ni vet när man börjar ta till kökkiga angel meditations på youtube och visualiserar att man omsluts av gyllene ljus – då är man nog desperat efter inre frid. För att inte glömma ROCKY QUOTES (se ovan). Då är man despo. Back to basics, verkligen…
Men månne om det inte fungerat ändå? All that golden light pouring through my root chakra?
Så mycket har ordnat upp sig de senaste två dagarna. Lättnaden är enorm. Till och med en sån sak som kärleks-lakridsen som jag glömt att beställa till butiken i till alla hjärtans dag (redan nästa vecka…!) och ingen svarar på mejlen. Skickade ett meddelande på instagram sent igår kväll till min kontakt i Danmark; ”I need to get in touch with you. I have forgot to order!” Och han svarade direkt (på engelska) att han kommer in imorgon med dem åt mig, för han är på affärsresa till Vasa och har bilen full med lakrits.
HUR STOR ÄR DEN CHANSEN?
Gick hem med spotifymusik i öronen. Tänkte, nu lägger jag på shuffle och låter unviersum ge mig typ… ett meddelande? Nästa låt som spelar är FÖRSTÅS ”Trooo – jag vill kääänna trooo”. BLÄHHH tänkte jag, fylld med avsmak, och bytte hastigt låt. Var SÅ inte läge för den typen av musik.
Men man måste känna tro. Så är det ju. Och är det något jag vet så är det att jag aldrig kommer att sluta tro på mig och min väg. Är inte ens kapabel att någonsin ge upp tror jag? Jag har ingen stop- ge upp -knapp. jag tror det är hemligheten bakom all framgång egentligen. Att man helt enkelt inte gav upp nån gång. Det är ett jäkla stordåd i sig.
Fick också nyss se sneak peak på ombrytningen av min bok och den blir så fin! Har SÅ KLART angstat jättemycket över mina recept också om de (och jag) nu egentligen håller måttet. Återstår att se.
Ikväll ska jag packa väskan för 3 arbetsdagar i Helsingfors. Jag har satt upp massor med lappar på väggarna här i butiken så att det ska gå så bra som möjligt för min vikarie Jenny som ska hålla öppet här när jag är borta. Det ska nog gå bra tror jag.
Vi kommer att ha avvikande öppettider när jag är borta;
Onsdag 12-18
Torsdag 12-18
Fredag 13-18
På lördag är jag tillbaka på jobbet igen.
Ps. Har inte ens hunnit angsta över hur det ska gå för mig i Hesafors men det ordnar väl sig på nåt sätt. Heh.
Ni kan följa mig på insta…
Nu är jag hemma igen efter 3 dagar i Helsingfors. Vill inte verka högfärdig, men nog har det varit väldigt skönt att komma ifrån småstadsmentaliteten för en stund… Har fått lite nytt perspektiv på mig själv, känner jag.
En extra högfärdig selfie på det Bodde denna gång på Sokos.
På onsdagen hade jag möte med förlaget som gör finska versionen av min nya kokbok. Måste bara berätta för er hur supertrevliga de är! Jag tror jag hann prata med precis alla på förlaget – alla tog sig tid för mig. Ser så fram emot vårt samarbete! Efter det mötet gick jag till det finlandssvenska förlaget och diskuterade svenska bokens marknadsföring med en alltid lika sprudlande glad Andrea. Kul att bolla idéer med henne! Jag vet nu också mer om själva processen hur det går till när en ny bok släpps.
Det kommer nog att bli jättebra det här.
På torsdag morgon mötte jag upp en journalist för en längre intervju. Intressant! Fick en halvliter kaffe i handen och svarade på frågor om mitt liv och min drivkraft. På köpet fick jag också några goda råd, lite beröm samt några uppmuntrande ord på vägen. GULD för mig. Hur ofta får man nu tillfället att sätta sig ner med en rutinerad hesa-journalist? INTE SÅ OFTA.
Torsdag eftermiddag och hela fredagen spenderade jag med min grupp på ledarskapsakademin. Denna gång fortsatte vi med att lära oss om olika typer av coachning, fick höra föreläsningar om diskriminering, företagande och ledarskap, ekonomi, besökte ett företag där vi togs emot av kvinnlig VD (och fick sjukt god mat) samt deltog i en workshop där vi alla diskuterade vad som är samhällets och individens ansvar.
Det var nog en mer välinformerad, uppmuntrad och målmedveten Malin som kom hem till Vasa igår, det kan jag garantera
Nu har jag 3 ganska ”vanliga”, lugna veckor framför mig. Bara att nöta på som vanligt med butiken. Ganska skönt det också. Ska passa på att träna och göra recept till bloggen nu när jag inte har något större jobb inbokat. I skrivande stund ska jag så småningom stänga affären för denna vecka och ta HELG med sambon. Har saknat honom <3 Kvällens höjdpunkt är så klart mello. Hörs igen på måndag!
Jag fortsätter på mitt nyårslöfte om att skriva företagardagbok här på bloggen. Ni kan läsa del 1 här.
Idag vill jag skriva om något som jag lärt mig på ledarskapsutbildningen. Ett uttryck som enklast förmedlas på engelska, nämligen; Don’t work IN your business, work ON your business.
Gah, jag känner så igen mig i den här texten. Beginners mistake…
I nuläget befinner jag mig faktiskt rent arbetsmässigt både IN och ON my business och det gör allt extra svårt. Vem ska jag vara? Jag behöver ju rent praktiskt vara båda två, ledaren och arbetstagaren. I mitt fall borde jag göra en personlighetsklyvning för att urskilja de två från varandra.
När jag jobbari businessen vill jag göra alla till lags, men jag gör det också på businessens bekostnad. Att jag tänker så här kortsiktigt är egentligen inget konstigt då jag helt enkelt haft en arbetstagares mentalitet trots att jag numera driver eget företag och egentligen borde tänka som en VD.
Hade det funnits en chef här hade nog hen tagit mig åt sidan och sagt; Malin, jag uppskattar att du vill göra kunderna till lags och du gör verkligen ett bra jobb i kundservicen, men vi kan inte handla in varor som bara en eller två kunder efterfrågat. Det finns ingen lönsamhet i det. Du kan inte heller tacka ja till påträngande försäljare och liknande för att det löser ett problem för stunden, du måste fråga mig först. Okej? Jag vill ha 3 offerter. Minst.
Problemet är bara att jag inte kan hänvisa till någon ekonomiavdelning eller ”skylla på chefens orders” i stundens hetta. Alla vet ju att jag är ”källan” här. Men jag kan i alla fall vinna tid genom att be om att få återkomma (då jag tänkt efter), är dock så hopplöst dålig på just det!
Mitt livs mål är inte att stå här i butiken. Jag vill att den ska växa större än mig, bli en självständig typ. För att detta ska lyckas måste jag byta perspektiv från arbetstagare till VD. Jag måste alltså börja ge order åt mig själv, hur sjukt det än låter. Och följa dem.
Min största utmaning som VD just nu är att det är lågsäsong och vi måste hålla stram budget – men kunderna vill att vi skall fylla affären till bredden. Det går inte. Det är för liten kommers. Men idag har jag haft flertalet belåtna kunder, en missnöjd. Klart att jag tänker på den där missnöjda kunden som tyckte jag har för lite saker i hyllorna. Klart jag vill sätta mig vid datorn och tok-shoppa för att göra hen glad. Jag vill ju vara omtyckt av alla (och det går INTE). Men så kommer jag hem till sambon och frågar; har jag verkligen för lite varor? Så säger han VAH, skämtar du? Du har ju massor att sälja… Du har för mycket i lager tycker jag! Och så väljer jag att lita på honom (och de andra nöjda kunderna). Och på min VD som vill hålla huvudet kallt en stund till. Men fatta hur lätt man kan gå i konkurs om man lyssnar för mycket på allas åsikter? Kom sen fram att den här kunden bara kommer hit till stan en gång i månaden, kan inte direkt leva på det eller hur.
När jag känner att jag brister i någon viss färdighet vill jag utveckla den. Just nu vill jag bli en bättre företagsledare. Även om jag inte har något verkligt team att leda så har jag en verkligt bra business som behöver styras upp. Summa sumarum kan man säga att ”arbetstagar-mentaliteten” har tagit mig långt (eller hur) men nu är det dags att shifta upp tycker jag! Ta på mig Vd-hatten på riktigt…
Jag vet vad jag är dålig på. Det är en bra början…
Idag är det Alla Hjärtans Dag, eller som det heter här i Finland; vändagen. Den här kamratskapets dag till ära vill jag lyfta fram 3 bloggare som inspirerar mig massor just nu. Och jag ska förklara varför!
Annie Spratt // unsplash.com
Evelinas ekologiska är en av mina absoluta favoritbloggar. Jag tycker att hon gör ett så fantastiskt jobb med sin blogg, levererar både praktiska tips och inspirerande bilder. Verkligen en bloggförebild för mig! Så typiskt mig dock att jämföra mina amatörbilder med en verklig fotograf (inte undra på att man tycker att ens bilder suger), men en måste ju sikta högt…
Med ett brinnande intresse för det ekologiska, en strävan efter att leva mer miljösnällt och i harmoni med naturen delar Evelina med sig av recept på hemmagjorda hudvårdsprodukter, glutenfria bakverk, miljövänliga tips och natursköna bilder från vackra Hälsingland.
Tips! Evelina samarbetar ofta med det glutenfria, ekologiska märket Ewalie (som jag är återförsäljare av) och skapar recept av deras produkter. Du hittar alla receptsamarbetena här. Minst sagt inspirerande tolkningar…
Om jag skulle bygga upp en matsajt en dag så skulle jag göra den enligt samma upplägg som Madeleine – Landleys Kök – har gjort. Gaah, en sån inspiration hon är! Lifegoaaaals!
Madeleine driver sin egen matsajt genom sitt företag ”Made By Red” som förutom det arbetar med grafisk formgivning för andra digitala medier och tryck. Madeleine är yrkesutbildad fotograf och hyrs in för eventfoto, resefoto och matfoto samt styling. Tack vare sitt matintresse arbetar hon även som receptkreatör, matstylist och skribent. Låter ju preciiiis som det jag tänkt göra resten av mitt liv, hehe. Skillnaden mellan oss är jag är kock i grunden och försöker lära mig foto, tryck & digitala medier ovanpå det och inte tvärtom.
Landleys kök är en av Sveriges största matbloggar. Här bjuds det på goda recept, mat- och vintips samt inspiration och smarta knep till köket. Bloggens syfte är att inspirera sina läsare till att laga enklare vardagsmat såväl som annorlunda recept till helg och fest.
Nu kunde jag välja att ta upp hennes blogg av samma anledningar som bloggarna ovan; allt det där fluffiga, vackra, tillrättalagda och inspirerande. Klart att det är en helt underbar värld som jag mer än gärna dyker ner i – men det jag uppskattar mest med Claras blogg är nog hennes frispråkighet. Hon vågar vara tuff och ryta till om kontroversiella ämnen samtidigt som hon vågar vara ”mjuk” och skriva om t.ex skönhet och stil. Och jag älskar det! Faktum är att det inte är så lätt att våga vara feminim i dessa dagar heller. Damned if you do – damned if you don’t liksom. Och det här skriver Clara ofta om. Tänker ofta på det där när Clara skrev att hon gått ner i vikt av träningen och hur tabu det tydligen var att skriva. Hon blev till och med anklagad för att vara en ”trigger” för personer med ätstörningar (vad hände med personligt ansvar liksom). Den debatten i kommentarsfälten är kanske också den mest upplysande läsningen om feminismens kärnfrågor som jag någonsin läst. Ingen pajkastning som inte för något gott med sig. Screenshottade flera argument bara för att jag tyckte de var så spot on.
Kan relatera till Clara på så många olika sätt. Jag har själv kapacitet att bli jäkligt vass i tonen (gör det rätt sällan dock) samtidigt som jag också vill kunna leva ut mina tillrättalagda sidor här om jag vill. Men hur göra det snyggt? Bevare mig väl att en bloggare skulle ventilera sin feministiska frustration en dag för att nästa dag visa hur man lägger vackra lockar och bakar bullar. Allt ska vara så nischat nuförtiden. Jag beundrar Clara som bejakar alla sina sidor på bloggen i en härlig mix. Sen ska jag inte heller sticka under stol med att jag gärna skulle leva och arbeta EXAKT som Clara gör som soloentreprenör… bara att min stuga i skogen skulle vara belägen i Österbotten då, inte Västerbotten. Definitivt; life goal.
Clara Lidström, född 1986, bor på en gård på Västerbottens landsbygd. Hon är skribent, författare, fotograf och stylist. Har en man, två barn, en hund och en skock hönor. Clara skriver bloggen Underbaraclara som är en av Sveriges absolut största bloggar. Hon arbetar som författare och fotograf och driver produktionsbolaget UnderbaraClara AB. Clara medverkar regelbundet i SVT och Sveriges Radio som nyhetsspanare och paneldeltagare. Känd från teveserien Claras Gård i Go’kväll (2015), radioprogrammet Husmorsskolan i P1, för sina föreläsningar om digitalt entreprenörskap och nya tidens företagare samt böckerna Baka, Fixa, Odla, Kalas och Laga (bokserie för barn), God Jul -Kakor knäck och karameller samt Inredningsboken UnderbaraClara – Vintagepimp och Hemmafix.
Ett nytt inlägg i kategorin; Malin rekommenderar
Idag skriver jag om några nya produkter i min butik.
SALMIAKPULVER | LAKRITSFABRIKEN
Åh, det här har jag försökt få tag på sååå länge och äntligen kom möjligheten; ni har vi ren och skär salmiak i lager!
Salmiak är i själva verket ammoniumklorid och det är det som gör lakritsen ”salt”. Salmiak ser ut som vitt pulver och tillsätts i godis, bakverk och desserter just för att få till den mycket omtyckta saltlakritssmaken (som vi i Finland helt enkelt kallar för salmiak). När du bakar med salmiakpulvret rekommenderar jag att du också använder lakritspulver. Då får då du till den där typiska turkisk peppar-kombinationen som så många förväntar sig att enbart lakritspulver ska ge (men som trist nog bara smakar lakritsrot). Båda behövs alltså!
CHOCOLATE DRINKING POWDER: SEA SALT CARAMEL | BARÚ Vi fortsätter på salt-temat! Jag har nu fått in en ny smak av de superhärliga chokladdryckerna från Belgiska BARÚ, nämligen Salt Karamell. Kanske de snyggaste kakaoburkar jag någonsin sett? *hjärtögon* Ett måste på sportlovet! Glöm inte att instagramma burken också… Det finns just nu två smaker i lager; denna produkt ovan samt FLUFFY MARSHMALLOW .
ST CLEMENT’S LEMON | JOE’S TEA CO Okej, det här är egentligen ingen nyhet i sortimentet… Men jag vill ändå uppmärksamma er om att denna, min absoluta té-favorit, of all times, finns i lager igen. Det är så otroligt fräscht och stärkande att dricka så här i vintertider med sin fräscha citrus och sting av ingefära. Jag brukar dricka det med ekologisk ingefärshonung, med en skvätt havtornssaft eller bara som det är. Och som rolig anekdot kan jag berätta att jag har en bugg i mitt huvud när det gäller namnet på det här teet. Säger alltid ST CLEMETS i misstag! Vanligt efternamn här i Ö-botten, haha. Var tvungen att googla vad det egentligen betyder; och det är helt enkelt ”London Cockney rhyming slang for a lemon”. Så nu vet ni det. Kundupplysning; at it’s finest. | se alla Joe’s tea tésorter i lager
Livsnjutare som jag är går jag igång på riktigt fina olivoljor, och eftersom jag gillar den industriella inredningstilen fullkomligen ÄLSKAR jag olivoljor på plåtburk. Så fina att ha framme på köksbänken och därtill känslan att unna sig en riktig fin olivilja på sin sallad och mat… Det är lyx för mig. Nu har jag således fått in två olivoljor från franska A L ‘Olivier som jag hoppas ska bli era nya favoriter också! Den här allround-oljan ovan är gjord på Hojiblanca-olivolja från Spanska Andalusien. Hojiblanca är en speciell olivsort som ofta används i olivolja för sin goda, fruktiga smak. Jag har också fått in en kompis till denna som är smaksatt med Provensalska örter. Den ska man ringla över kött före man steker det eller göra dressing på (om ni frågar mig). Jag valde de här två sorterna eftersom jag tycker de utgör en fin duo tillsammans. Försöker alltid ha en allround- och en örtig olja hemma. Så nu har vi en grön burk och en silverburk
Det här var bara ett axplock av härligheten. Kolla gärna in startsidan i min webshop, där listas allt det senaste – bara att scrolla igenom. Min tanke är att ni ska få en bra överblick över sortimentet direkt när ni klickar er in, och jag har tagit bort alla störande moment som bilder etc. Det är produkterna som står för inredningen, precis som i fysiska affären i Vasa. Och så glömmer ni väl inte att följa min butik på instagram? Sök på foodieliving.fi
Gratis frakt ALLTID när du handlar för 65 € (gå ihop med en kompis!). Du kan betala med Klarna faktura, direktbetalning eller paypal.
I veckan har vi firat min sambos födelsedag. I vanlig ordning bakade jag en tårta till honom. I vanlig ordning kom det också önskemål på recept Och er vilja är min lag! Så här kommer alltså mina anvisningar (i något översvallande textformat, men så är tårtbakning för mig ingen statisk vetenskap heller). Varsågoda <3
GLUTENFRI GRÄDDTÅRTA MED JORDGUBBAR OCH VANILJFÄRSKOST
Först, gör en tårtbotten enligt ”lika delar – metoden” där du använder ett dricksglas som mått.
1 glas ägg (för mig blev det 5 st ägg)
1 glas strösocker
1 glas glutenfritt mjöl*
* min blandning:
Sätt ugnen på 175 C. Vispa ägg och socker pösigt med elvispen. Sikta ner mjölblandningen i äggsmeten och rör om försiktigt tills allt blandats. Rör också ner det grövre mandelmjölet som inte gått igenom silen (beroende på hur fint nät silen har, men för mig blir det alltid kvar lite).
Häll smeten i en (24 cm) springform med bakplåtspapper i bottnen. Grädda tårtbottnen i ca 30 minuter, kontrollera med en sticka att den är torr i mitten. Låt därefter bottnen svalna helt, gärna till nästa dag. Det här är extra viktigt med glutenfria tårtbottnar som behöver tid att ”lugna ner sig” inför nästa moment. De brukar också sjunka ihop ganska mycket efter gräddningen, men det gör inget. Skavankerna spacklar vi över med grädde och fyllning.
Vaniljgrädde
4 dl riktig grädde
200 g färskost med vaniljsmak (jag använde VIOLA)
1 dl florsocker (eller enligt smak)
Häll upp alla ingredienser i en vispskål och vispa tills fast konsistens.
Montering
Dela bottnen i 2 delar, du kan skära 3 om du vågar men why push it. Bred sylt över första och toppa med ett lager vaniljgrädde. Lägg på andra delen och bred på ett lager grädde över hela tårtan. Tänk att du spacklar för alla ojämnheter, så du kanske behöver mer grädde på vissa ställen. Denna gång valde jag att göra en ”half naked cake”. *skratt*. Alltså kanterna fick sparsamt med grädde medan jag bredde på ett lite tjockare lager grädde ovanpå tårtan.
Jag tog våra sommarjordgubbar ur frysen och gjorde en ”hög” av dem uppe på tårtan med lite utrymme för sprits-konster längs kanterna. Du ska alltså INTE tina bären. Det här lärde jag mig när jag jobbade på konditori… Sedan kapslade jag in de frysta bären med tårtgelé, alltså gelésocker blandat med kokat vatten och smaksatt/färgsatt med lite sylt. Det står på förpackningen hur man gör. Se till att alla bär blir täckta av gelén. De bär som inte fått gelé på sig kommer annars att se riktigt skruttiga ut efter att de tinat. All bärsaft rinner ner i tårtan när bären tinas upp så du behöver alltså inte safta tårtbottnarna alls, det sköter sig självt. Smart va?
När gelén stelnat är det bara att spackla över eventuella misstag med grädde (gelé som runnit ner längs kanten osv) och slutligen spritsa en vacker kant runtom bären. Avslutningsvis slängde jag lite mandelmjöl längs kanterna.
Tadaa Ganska bra för något som jag bara slängde ihop.
Hade faktiskt rejäl ångest innan för att jag inte längre har tid att ”baka i lugn och ro” en hel dag som jag hade tidigare. Hatar att jag alltid måste stressbaka pga har ju inte mycket fritid just nu.
Den här tårtbottnen gjorde jag sent på onsdag kväll. Fyllde tårtan gjorde jag på före jobbet på torsdag morgon och slutfinischen gjorde jag när jag kom hem från jobbet, just i grevens tid före sambon kom hem. Puh. Inte för att det hade stört honom alls att den inte var klar (verkligen inte) men jag ville ju överraska honom
Inlägget innehåller annonslänkar till min näthandel foodieliving.fi
Känner mig inspirerad igen. Hade en sån där härlig, avslappnad matlagningssession här hemma i köket igår kväll som jag längtat efter. Åh så gott det gjorde för den arma själen! En skön lördagskväll för mig är då jag får laga mat till skön musik, dricka lördagsvin och fotografera processen i allsköns ro. Det är terapi för mig. Tänk att ett arbete både kan vara ens ”död” och ens ”räddning”! Nåja, så dramatiskt är det väl ändå inte. Men ni förstår vad jag menar?
Igår kväll kände jag ett sug efter en god fiskrätt och valet föll på forell. Fick en idé att ”spjälka upp den” och fylla den som en rulle. Men jag nöjde mig med att göra en trevlig ficka som jag fyllde med godsaker. Till det gjorde jag en snabb gräddsås med vin och färsk krasse samt bakade potatishalvor.
GÖR SÅ HÄR
Ta bort benen och dela filébiten försiktigt så att den öppnar sig ”som en bok”. Skär alltså inte helt igenom. Krydda med en god kryddblandning!
Jag kan varmt rekommendera ”Neptuns dröm” från Herbaria. Jag använder inte ”vanligt” salt hemma så jag är så glad att finna kryddblandningar gjorda på t.ex bergssalt (och annat gott). Det finns verkligen ingen återvändo när man en gång vant sig vid premiumkryddor… Allt annat smakar hemskt!
Toppa den ena halvan med sånt du tycker om; jag körde med fetaost, salladslök och honung.
Soltorkade tomater hade varit pricken över i:et men det hade jag glömt att handla.
Vik tillbaka den utskurna sidan och krydda ovansidan. Toppa med tunna skivor citron.
Glömde att nämna det – men jag köpte fisk för två personer. Ni ska givetvis köpa en större bit lax eller forell för en större familj Den här biten kostade dock kring 7 € för oss. Forell är inte billigt om man ska göra mat till många! Men jag tycker absolut att man ska unna sig ändå – men satsa på tillbehör och ät er mätta på dem också. Det är helheten som gör middagen.
Tips! Gör fisken direkt på ett ark bakplåtspapper. När du är klar är det bara att klippa runt, ta tag i hörnen och lyfta över hela härligheten till en ugnsform. Du minimerar risken att anrättningen går sönder plus att det blir mindre smutsig disk att ta hand om!
Stek den fyllda forellfilén på 175 grader ca 15-20 minuter beroende på storlek.
Såsen i stora drag; Fräs en näve salladslök mjuk i smör eller olja. Häll på en skvätt vitt vin (ca 1 dl) och lika mycket vatten. Smula ner ett hörn av en buljongtärning. Låt koka upp. Tillsätt en skvätt fet grädde (ca 0,5 dl) och släng ner en näve härligt grön krasse! Mixa såsen skummig med stavmixer. Smaka av.
Så här ser den fyllda filén ut efter stekningen i ugnen (ovan)
Och så här serverade jag den (nedan)
Jag tycker att det blev en riktigt lyckad rätt! Hoppas ni blir inspirerade att koka ihop något liknande.
Nästa gång vill jag testa fylla forellen/laxen med nån typ av pestofyllning med mixade örter, nötter och parmesan.
Kanske ni kommer på fler förslag på fyllningar? Kommentera gärna!
Vill också informera er finländska läsare som är intresserade av Herbarias kryddor att ta en titt på deras hemsida och tipsa mig om vilka kryddor ni är intresserade av. De flesta av deras kryddor är nämligen slut i lager hos mig och jag borde göra en ny beställning men har svårt att bestämma mig för vilka!
Igår kväll hade jag egentligen ”leg day” på träningsschemat. Men så fick jag infallet att gå på ett pass body balance istället. Tänkte att jag eventuellt kunde köra det som ”mjukgörande uppvärmning” för att sen gå till salen och ta några marklyft och så att säga ”ta ut mig på riktigt”… Hå hå. Måste kväva ett skratt! Jag kunde inte ha haft mera fel om den här träningen… Fy sjutton vad tungt det var. Tog en lååång dusch efteråt och stapplade sen hem på darrande ben. All respekt till er som tränar body balance. Det är avancerade övningar och i raskt tempo! Yogaövingar till popmusik. Lyfta sin egen tyngd… det gör jag inte i styrketräningen ens. Hard core stuff!
Michaela, en bloggbekant, som ledde passet var verkligen sjukt smidig och stark. Jag blev helt stum av beundran.
Bild från Michaelas instagramkonto @michaelafinne
Envis som jag är försökte jag såklart göra alla de där svåra övningarna PANG PÅ RÖDBETAN – men kunde inte. Jag är verkligen sjukt stel och otöjd. Balans ska vi inte ens tala om. Jag som inte ens stretchar efter styrketräningen tror att jag ska vara flexibel nog att göra avancerade yogaposeringar på ren talang bara. Och givetvis sträckte jag både nacken och ryggen. Baaah.
Jag gjorde nybörjarfelet nr 1: lyssnade inte på min kropp. Om jag minns rätt sa faktiskt Michaela åt mig innan passet nåt i stil med att ; ”det är lugnt – du gör det i DIN takt”. Tror ni jag lyssnade på det? NEJ. Eller så är min takt helt enkelt i otakt, om ni förstår vad jag menar. I otakt med verkligheten. Uj uj.
Efter lite research har jag förstått att man ska jobba sig fram långsamt till de här avancerade poseringarna, inte bara kasta sig ut och tro att det ska gå så där bara. Nånting i mig säger också att yoga inte handlar om prestation men ändå får såna här yoga/pilates i ultraspeed -pass mig att vilja prestera som fan. Därför går jag inte på ledda pass heller, grupptrycket är mördande. Det är så lätt att ta på sig för mycket, göra fel och skada sig.
Kom hem till sambon, lite knäckt, lite frustrerad och väldigt långt ifrån de ”5 tacksamma tankar” som Michaela uppmanade oss att tänka idag. Fräste åt honom; ”ja Jonas när man tränar som en karl blir man också STEL SOM EN KARL! Jag skulle vilja se dig göra KRÅKAN och gå upp i HJULET! Pöh!”
”Jag ska nog visa dig”, säger han förtjust och nailar dem båda utan större besvär. Där sprack den teorin då. Bah.
Vi människor har en tendens att snickra fram teorier som passar vår egen världsbild. Påminner mig själv om det hela tiden. Sanningen är nu bara att jag är väldigt stel i kroppen – ”och värre var du innan du började träna”! påpekade Jonas.
Jag tror inte att jag kommer att gå på fler body balance pass framöver (it’s me – not you) men jag fick absolut en fingervisning om vad min kropp skulle kunna göra om jag stretchade mer. Så jag kommer definitivt att göra övningarna hemma om kvällarna i egen takt framöver. En halvtimmes pling plong musik och töjning ska nog göra mig gott!
Jag tar tacksamt emot tips på övningar eller andra goda råd på vägen till ett mjukare jag…
NAMASTE!
Jag är en mycket motvillig hälsoguru. Ni kommer aldrig att behöva läsa några manifest om den ”rätta” kosten här. MEN. Om jag ändå får komma med ett förslag (så är det) : Ät färggrann mat!
Jag tror att det är bra för kroppen men vad jag däremot vet är att färggrann mat gör underverk för humöret.
Efter julen gick jag från ingen träning till 3 ggr träning i veckan + extra vardagsmotion. Och ingen nedtrappning på jobbet precis… Omställningen har gjort att jag blivit en grinig liten sak här hemma! Som tur kommer kroppen att vänja sig efter ett tag. Under tiden försöker jag hjälpa mig själv på traven med inspirerande mat.
Igår kväll bestämde jag mig för att mata monstret (mig själv då) med en riktigt trevlig kycklingsallad. Men ack så trött jag är på min samma, gamla vanliga dressing… Måste göra nåt nytt! Kom att tänka på den där goda jordnötssåsen man kan få på asiatiska restauranger. Den skulle ju passa perfekt i en sallad! Sagt och gjort. Stekte kycklingfiléer och blandade den med min hemlagade variant på jordnötssmörsås.
Jordnötssmörsåsen är enkel att göra, bara att röra ihop!
KALL JORDNÖTSSMÖRSÅS TILL KYCKLING
1 dl jordnötssmör
2 msk sojasås
1 msk risvinäger
1 msk flytande honung
1 tsk currypasta (jag använde grön)
Salt efter smak (och en gnutta chilipulver för extra hetta)
Rör ihop alla ingredienserna. Späd med kallt vatten tills önskad konsistens.
Favoriter i en sallad: Kokt Quinoa, kokta bönor, marinerad rödlök, rostade frön, marinerad paprika, kikärter, stekt svamp…
Tänk på att en sallad inte alltid behöver vara iskall och rå. Fyll ett fat med gröna blad. Tag vad du haver i grönsaksväg (även matrester) och woka hastigt i stekpanna. Krydda med dina favoritkryddor och kasta sedan runt godsakerna i en skål med lite olivolja och vinäger. Vid det här laget är grönsakerna/matresterna ljumma och gosiga! Låt dem ramla ner över salladsbladen. Klart!
Ibland blir jag anlitad som kock på reklamplåtningar.
Mitt jobb är att planera recept, ansvara för inköp och utföra själva matlagningen på film och bild. Ibland är jag med från början och slänger fram idéer och sammanställer manus, ibland finns det redan ett färdigt koncept så då fungerar jag mer som stödperson än en kreativ kraft. Ibland får jag en bild på mat som jag ska tillreda, lite som backwards engineering. Ibland får jag komma på något eget med en produkt. Båda arbetssätten är intressanta på sina sätt även om jag såklart föredrar kreativ frihet framför allt annat.
Jag har alltid varit intresserad av marknadsföring och det är ju himla kul att jag nu har möjlighet att kombinera mina största intressen; mat och media.
Jag har lärt mig massor om content marketing det senaste året och då är jag ju bara i startgroparna ännu. För att inte tala om videoproduktion! Tycker att jag har kommit ganska långt från mina första vloggar till… det här. Reklamvideon för stora företag!
Det är roligt att jobba med en ung byrå som växer kraftigt. Den energin smittar ju av sig på mig också och det känns som att mitt företag växer i symbios med dem!
Dagens tema: Creme Bonjour’s nya laktosfria färskostar.
Videorna kommer att användas för digitala marknadsföring. Jag lägger upp länk sen när de publiceras!
Vi gjorde också några nya recept till hemsidan.
Receptet på räkpastan (bilden ovan) kan läsas på finska här.
Jag är så tacksam för de här uppdragen jag får. I dagens värld då ALLA är kockar och matstylister är det skönt att veta att proffs behövs. Att min 6-åriga utbildning inte varit förgäves.
Matlagning är enkelt och trevligt då man är inom sin bekvämlighetszon men lägg in tidspress, oväntade händelser, ändrade planer och ja, STRESS. Då behövs en kock. En yrkesmänniska med stadig hand som är van att arbeta med mat under press.
Jag blir alltid så förbluffad då personer kan komma fram och säga ”vad roligt det ser ut när ni jobbar”. Jag förstår vad personen menar men det känns inte så som det ser ut. Jag hinner absolut inte njuta! Att jobba på inspelningar är riktigt stressigt och tungt, vi har mycket att göra och allt ska vara klart före kvällen (och ingen vill jobba övertid).
Hemma kanske man kan leka fram en video hela dagen men det är absolut inte lönsamt i reklambranschen. En gång gjorde vi 4 videor efter varandra. Finns inte mycket rum för pauser då! Man får ta och äta kalla rester när det finns. Vi dricker litervis med kaffe, vilket håller energin uppe men kaffe är också sjukt vätskedrivande så jag är alltså konstant kissnödig, hungrig och stressad. Förstår ni nu varför det behövs ett proffs med nerverna i skick? Och att det faktiskt är ett riktigt jobb, ingen lek.
Ibland får jag ändå prestationsångest av alla matkreatörer i sociala medier som jag följer. Känner hela tiden att jag måste ”skrika högre” för att bli upptäckt. Men då påminner jag mig själv om min competitive edge.
Det krävs verkligen enormt engagemang för att hålla en matblogg vid liv. Speciellt om man inte får betalt för det. De flesta lessnar efter ett tag, men inte jag. Jag orkar vara produktiv och det kommer jag att vinna på i längden. Mitt värde på marknaden stiger för varje år. Jag får mer erfarenhet, jag blir skickligare på foto och får fler följare och fler kontakter. Det är inget skryt alls utan en naturlig utveckling för vilken person som helst som jobbar hårt och fokuserat under en längre tid. Klart man blir bättre.
Jag tror inte jag behöver vara orolig för min matkarriär. Men ibland önskar jag att den gick snabbare framåt. Jag önskar att jag kunde få ett stadigt kontrakt så att framtiden inte skulle kännas lika osäker. Så att jag kunde planera mitt liv bättre och inte bara gå omkring och vänta på min ”brake”. Det är dränerande om något och jag tycker jag förtjänar nåt stadigt. Men nåt sånt som en säker framtid existerar inte för en företagare. Så är det bara.
Äntligen helg! Ni kanske redan har planerat helgens middagar? Om inte vill jag slå ett slag för detta recept som jag gjorde till Snellmans hemsida i höstas. Allt i ett middag med saftig fläskfilé och en fräsch citronsås som du enkelt rör ihop av spadet som blir över. Nedan följer steg- för -steg instruktioner.
Jag hoppas att ni inte tycker receptet verkar krångligt. Jag tyckte i alla fall själv att själva tanken att tillreda ”allt i en form” var mycket simplistiskt och pedagogisk uttänkt. Men även om hela middagen till slut förenas i ugnsformen kommer du ändå att behöva en assisterande kastrull och en stekpanna…. Så mindre disk blir det med andra ord inte! Men köttet blir i alla fall extremt saftigt. På den punkten är det här receptet bullet proof. Förmedla det gärna till din kompis som alltid serverar torr fläskfilé. Lite diskret såklart! Typ, det här låter ju gott! Kanske vi ska testa det på lördag?
Så här går det till: Först skalar du och hackar du en massa goda rotfrukter, grönsaker och potatis. Varva dem i en stor ugnsform med olja och kryddor och stek i ugnen 25 minuter. Under tiden förbereder du köttet och en buljong som kommer att vara grunden till såsen sen.
Köttet putsas och kryddas med salt och pepparmix.
Köttet bryns i smör så att det får fin yta. Buljongen bestående av vatten, köttbuljongtärning, smör, persilja, vitlök och citronsaft hälls över grönsakerna.
Köttet läggs ovanpå grönsakerna (tryck ner det litet också) och stektermometern i. Sedan får hela härligheten gå 25 minuter till i ugnen, tills termometern visar 70 C.
När köttet är klart lyfter du det ur formen och virar in det i folie. Häll försiktigt av allt spad i en kastrull och låt koka upp. Rör sedan ner creme fraiche.
Så här trevlig blir såsen då! Smaka av med mer salt och peppar om du tycker. Rör till sist ner en näve hackad gräslök eller andra örter.
Skär upp köttet i snygga skivor. Ska du ha fest tycker jag att du ska lägga tillbaka köttet i formen och lägga fram det så på bordet (som på bilden nedan). Såsen kan du hälla över eller välja att servera separat.
Klart! Det här receptet räcker till 4 personer.
Fullständiga instruktioner hittar ni på denna länk.
Idag vill jag tipsa om ett lättlagat recept på ugnsstekt grisyttrefilé (rikssvenska; fläskyttrefilé) som får sin goda smak av äpplen och äppelcider. Receptet är ett frilansuppdrag för köttproducenten Snellman och 
Hoppas ni blir inspirerade att koka ihop något liknande.
