Nu ska vi en gång för alla reda ut varifrån jag kommer.
Fråga: Är du från Malax?
NEJ. Jag bor här bara. Ett tag.
Och tekniskt sätt bor jag på Söderfjärden. Vilda västern, enligt mig.
Följande information kommer tyvärr endast att vara intressant för österbottningar:
Jag är född på Vasa centralsjukhus, bodde i Sundom (söder om Vasa) tills jag var 5 år. Då när mina föräldrar skilde sig flyttade jag och tvillingsyrran till Petsmo (norr om Vasa, Korsholm) med mamma och hennes man. Jag fick en söt och knubbig lillebror. Måste bara briljera med att min lillebror var den tyngsta bebisen på Bya-naytt s spalt för nyfödda (5 kg). Sen slog vi oss ner i grannbyn Västerhankmo i min styvpappas hemgård (de bor fortfarande där). Fast nu ska lillebror (lång och smal som en pinne numera) äntligen flytta hemifrån – men inte så långt. Det blir till andra sidan vägen!
Väldigt annorlunda mot mig… Jag hade bråttom att bli stor.
När jag efter högstadiet ”flög ur boet” och började studera flyttade jag till Brändö. Älskade Brändö.
Först bodde jag på skolans internat på wolffskavägen (åkte hem till helgerna). Efter ett år flyttade jag ihop med syrran på frihetsvägen (HAHA, passande adress för första lägenheten va), sen bodde jag ensam ett tag i en etta på kaptensgatan. De flesta kvällar och nätter spenderades trots allt i min pojkväns lägenhet på abborrvägen – oh those were the days – så efter ett tag flyttade vi ihop. Då bar det av till en annan lägenhet i brändö, bredvid VAMK.
Vi hade väldigt nära till gymmet, så man kan säga att jag var i mitt livs form då. Efter att jag blev färdig restonom flyttade vi hursomhelst till huset vi bor i nu på Söderfjärden. Där har vi bott fem år.
Nu vill jag flytta in till Vasa igen och komma närmare jobb – men denna gång vill jag bo i centrum!
Wish me luck.
Jag skulle säga att mitt hjärta finns någonstans på Vasklotbron. Jag har pendlat fram och tillbaka över den bron hela jäkla livet, fast aldrig känt att jag hört hemma på någon sida. Jag är en ganska rotlös typ.
Men den här bron är något sorts landmärke för min existens. Först pendlade jag som skilsmässobarn fram och tillbaka mellan mamma och pappa som bodde på varsin sida av stan. Sen har jag kört där otaliga gånger som ung företagarkvinna, fram och tillbaka mellan Malax och ”stan”…
Nu har jag egen butik på vasaesplanaden. Jag undrar vad lilla Malin i baksätet på pappas tobaksdoftande Toyota, lyssnades på Arvingarna och Smokie, hade tyckt om det.