Nu tänker jag göra något wild and crazy

Det är inte varje dag man inser meningen med sitt liv, och skriver om det på sin blogg.
Men idag är en sån dag. Måste därför pryda detta inlägg med min bästa ”I slay” bild. 

Om jag lyckas åstadkomma allt som jag skriver om i detta inlägg och någon därför vill resa en staty till min ära så kan ni ju använda den här bilden som mall.

(Skämt åsido). Det är ju inte varje dag man får FEELING så ursäkta min narcissism.

Jag läste för en tid sen om det nya begreppet ”nätokrati” och att jag går igång på denna filosofi är ju en underdrift. Jag TOTALT identifierar mig med den. Det är ju precis DETTA jag vill ägna mitt liv åt. Att vara en nätokrat! Att jag inte fattat det här tidigare?! 

I mitt nya liv som nätokrat får jag klistra ihop allt det jag tycker om; matlagning, företagande, skrivande, ledarskap och bloggbusiness till en framgångsrik helhet. Bara tanken är svindlande. Jag som sökt och sökt och sökt efter min plats i samhället och ett allmängiltigt fack att hoppa ner i har äntligen hittat mitt sanna kall. På mitt kontor, ensam, framför datorn. Hemma, ensam, i mitt kök. Med världen, bara ett klick ifrån. Med min affär, bara ett klick ifrån. En självgående maskin som inte behöver några utomstående krafter för att leva och må bra. Jag och mina följare i ett supersmart kretslopp! Med internet som främsta verktyg och spelplan. 

Jag vet inte om ni förstår vad jag menar med allt det här. Men det är ett nytt fokus det handlar om, från kapitalism till informationalism. Social makt är den nya makten. Det är liksom framtidens melodi. Och det bästa av allt, det är kvinnornas tur! För vi äger den sociala makten på internet redan. Relationerna. Vi behöver bara förvalta dem bättre. You feel me?

Men har jag inte alltid varit en nätokrat? Njäh. Inte riktigt. Kanske by default? Jag har spridit ut mig själv allt för tunt. Min energi har varit så otroligt splittrad. Känner mig mycket mer samlad nu än jag varit på länge. Klar med vad jag vill och ska göra framöver. 

Jag har också tidigare gått omkring med den dumma uppfattningen att det är något ”dåligt” med det jag gör. Min livsstil är liksom så… udda. Alla går omkring och väntar på att jag ska bli utbränd, känns det som. ”Du vet väl att man inte bara kan jobba”? Ja, jag vet. Tack för infon. Folk kan också fråga den högst vanliga frågan ”hur det går på jobbet” för att sedan lägga till ett ”men blir du aldrig trött på det”? Eh, nä? Jag vet inte ens vad jag ska svara på det. För det betyder ju att personen inte ALLS fattat mig. Klart att livet är jobbigt. Men det är inte synonymt med att tröttna. 

Jag närmar mig min 28-årsdag. Ju äldre jag blir desto mer börjar jag acceptera mina udda egenskaper som något fint och speciellt. Jag är uppenbarligen skapad för detta liv. Jag har disciplinen, viljan och passionen att arbeta. Jag har modet att gå min egen väg. Jag har (äntligen) vett att snåla och kalkylera. Jag lider inte av någon FOMO. Jag har självförtroendet att bryta normer och kan stolt gå hem från festen kl 22 av den enkla anledningen att jag har affärer att sköta följande dag. Det normbrytande är inte att jag jobbar på en lördag. Det normbrytande är att jag vill det. Jag tycker om det. Deal with it, liksom. Jag tycker inte heller att det kan klassas som arbetsnarkomani. Det är bara ett skällsord för personer med driv. Och personer utan driv kan aldrig förstå den där inre kraften, passionen, som bara måste få komma ut. Den drar mig framåt, inte tvärtom.

Och jag vill gå min egen väg med mitt företag. För mig duger det inte med att ”bara vara en kock” och det duger absolut inte heller att ”bara ha en butik”. Även marknadsföringen är min egen. För det första kallar jag det för ”kundupplysning” och inte reklam. Jag försöker också göra allt för att undvika traditionell marknadsföring. Här på bloggen har jag ju redan hunnit spinna på idéer kring att stärka relationen med er följare och kunder genom att ”ge tillbaka” till er på olika sätt. Till exempel genom att belöna er för att ni sprider information om mig på sociala medier eller joinar mina kanaler. Hur många företagare har ens en sådan här öppen dialog med sina kunder/följare? Sånt här bestäms ju vanligtvis bakom stängda dörrar. Gud bevare mig väl om någon fick reda på någons PR strategier liksom. Ingen vill dela med sig av nåt. Men det vill jag göra och jag kommer att börja dela med mig av mina kunskaper här på ett ännu bättre sätt än tidigare.

Jag säger som Baloo : jag ska lära er allt jag kan! Det är min helt kostnadsfria service till er. Mitt arvode får jag in genom att serva er med bra produkter i shoppen. Sånt som ni verkligen vill ha (ska bättra mig på den fronten nästa år).

Men till dagens ämne. Nu har jag en ny kampanjidé som ska bli intressant att genomföra. Min första glutenfria bok är nämligen officiellt slutsåld (okej 3 st kvar i hyllan men så gott som) och nu känner jag att jag vill göra något ”wild and crazy” med det projektet… Så jag tänker alltså helt sonika GE BORT e-versionen av min bok helt gratis till alla som följer bloggens nyhetsbrev!

Hela boken alltså, inga utvalda delar. Rubbet. Horaaay! Ett klick är som sagt allt som behövs  

Känner mig så otroligt pepp inför nästa år. Mitt anteckningsblock är fyllt av nya strategier och idéer. Inte för att egentligen skapa något nytt utan snarare göra det jag gör STÖRRE och BÄTTRE. 2017 kommer alltså att bli helt FENOMENALT!

Som sammanfattning: Målet för nästa år är alltså att försöka skapa en sorts social gemenskap här på bloggen som inte är beroende av algoritmer eller annat tjafs. Därför är min e-postlista så viktig för mig.

Har ni tänkt på att ni inte äger era följare på sociala medier? Du kämpar för att samla likasinnade, facebook säljer dem tillbaka till dig pga du kan ändå inte nå dem annars… Är det inte ruttet när man börjar tänka på det?

Vill ni läsa mer om företagande? Nätokrati? Nåt annat? Let me know